- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
315

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En röst, en stjärna ur dödens djup. Af Ivar Conradson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN RÖST, EN STJÄRNA UR DÖDENS

DJUP

AF IVAR CONRADSON

»En dröm hade jag: jag såg dig;
vid min sida flydde du
undan förföljarne, rått tal mumlade
efter oss.

Blek sträckte sig vägen,
blek, ångestfull.

Och jag såg ditt ansikte
nära mig.

O sällsamma ljus af din andes sorg,
som strömmar mig mot,
strömmar in i mitt eget kval,
tänder mitt kval till förbländande eld,

0 sköna jordiska minne!

O, är ej din väg blek, ångestfull nu!

En afton vandrade jag,

jag såg en hvit stjärna falla,

och jag betänkte i själens bäfvan dig,

din hvita bleka väg.

Dock var där ej något ungdomens
sköna, dolda tecken,
som du ej bar,

ingen älsklig skönhets uppenbarelse,
som ej blef förkunnad för mig

1 ditt hjärta — — —

När jag först såg dig

och min själ hänryckt mottog ditt ljus,

var mig, som jag stod

i det fina guldets sken,

bleka, gyllene, ädla strömmen.

Kvalfullt hördes en röst begynna: >Era
dröm hade jag: jag såg dig» —

Bleka gyllene, ädla ström,
din våg upprann
ur det första hoppet,
din våg bortrann,

rinner nu hvit i min sörjande själ.

Dock var där ingen älsklig skönhets

uppenbarelse,
som ej blef förkunnad för mig
i ditt hjärta —
ack hur de vårliga blommor
i din ande
förenades hvita,

hur vårens milda strålande färger

förenades hvita,

till sluten, hvit

dröm om en stjärnas

färd i natten.

O, sköna jordiska minne,

min själs älskling,

är jag din skändare, förföljare,

ropar jag rått

ditt namn!

Är min ande ej som den kalla
förintelsens blåst
kring ditt minne —

O, där var ej något ungdomens
sköna, dolda tecken,
som du ej bar,

ingen älsklig skönhets uppenbarelse,
som ej blef förkunnad för mig
i ditt hjärta!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free