Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Barnet som konstnär. Af Anna Maria Roos. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet som konstnär
345
föreställde ett hustak, och
däruppe placerade hon en varelse
med fyra ben. Dr L. anmärkte,
att djuret tycktes honom mera
likt en hund än en fågel. Då
skrattade den lilla öfverlägset åt
honom och sade: »Inte bruka
hundar gå på taket». Hon tyckte
tydligen att den stora herrn var
mycket dum, som inte förstod
att ett djur, som satt på ett tak,
måste vara en fågel.
Det är ett faktum som kan
tyckas egendomligt, att barn,
när de uppmanas att rita något
som de se framför sig, ofta
förklara, att de hellre vilja rita »ur
hufvudet». Och än mer
egendomligt kan det tyckas att, när
de verkligen försöka sig på att
rita en människa, som de se
framför sig, så blir denna bild
ofta mindre korrekt än den som
ritas »ur hufvudet».
Anledningen till detta fenomen — den
relativa obenägenheten för och
oförmågan till att rita direkt
efter naturen — torde bero
därpå, att emellan iakttagandet af
ett föremål och dess
återgifvande i bild försiggår en ganska
invecklad själsprocess, hvilken för oss vuxna
till följd af vana går så snabbt att den
är nästan omedveten, men för barnen
säkerligen tager sin grundliga tid, — den
själsprocess nämligen som består i
utskiljande af de karaktäristiska linjerna i
gestalten, de som böra återges för att
få fram totalintrycket.
Näst att rita människor och djur bruka
barn tycka bäst om att rita hus. Hos gossar
är också intresset för att återgifva
spårvagnar, lokomotiv och — på det
yttersta i dessa dagar — automobiler
synnerligen starkt. Jag meddelar å sid. 337
en svensk sexårig gosses ritning af ett
JAPANSKA BARNTECKNINGAR.
hus med »mormor» samt ett träd
utanför.
Att de första bilder barnet
åstadkommer återge människor och djur i
ett tillstånd af hvila är själfklart.
Mycket intressanta äro de första trefvande
försöken att framställa rörelse.
Eftersom leder å armar och ben i regel icke
förekomma å de smås teckningar, blir
problemet kinkigt nog. Några »bilder
från ett snöbollskrig», som
Kerschenstei-ner fått från en del barn, utvisa, huru de på
olika sätt sökt reda sig med
rörelseproblemet. Somliga göra det genom att ge
armarna en utsträckt ställning, somliga
genom att låta dem gå i en buktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
