Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Barnet som konstnär. Af Anna Maria Roos. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
anna maria roos
SMÅFLICKOR. MAJ J. I I ÅR.
samling af barnritningar åtskilliga, hvilka
röja afgjorda konstnärliga anlag, men
hvilkas upphofsmän fått låga skolbetyg
i teckning. Detta är icke så svårt att
förstå: hos de konstnärligt begåfvade
barnen kan olusten för en själlös och
tråkig linear-ritning bli ännu starkare än
hos de alldeles obegåfvade.
Hvad kopiering beträffar, är
Kerschen-steiner för sin del alls icke bland dem som
vilja helt förvisa densamma från
teckningsundervisningen. Han meddelar som
sin erfarenhet, att det är just de i
konstnärligt afseende mest begåfvade barnen
som visa sig mest intresserade af att
kopiera, och han påminner om, huru ett
flertal af konstens största heroer — en
Dürer, en Rafael, en Tizian — röjt stark
påverkan af sina lärare, innan de
utpräglat sin själfständiga stil. Han framhåller,
att hvarje generation begagnar sig af
föregående generationers erfarenheter och
att det är blott genom att på detta sätt
bygga sig en trappa af hvad förut
utrönts som mänskligheten kan gå framåt
i det tempo den faktiskt gör. Det är
ju icke fråga om att ej ett stort geni
kan på egen hand leta sig fram utan
hjälp af dem som gått före honom, men
hans möda blir på det sättet långt större,
hans lärotid längre. Och lifvet är på
det hela taget fcr kort, för att man skulle
ha råd slösa bort tid och kraft på att
förakta genvägarna.
Kerschensteiner meddelar några
verkligen förvånande goda teckningar dels
af en åttaårig gosse, dels af ett par
tret-tonåringar. A föregående sida återgifvas
ett par teckningar af den förstnämnde,
hvilka, när man jämför dem med en hel
del teckningar af jämnåriga, klarligen
ådagalägga, huru oerhördt stor skillnaden
i begåfning kan vara inom samma
åldersklass. Att i en skola alltid de eminenta
begåfningarna till en viss grad bli
lidande, genom att för de andras skull
hållas tillbaka — det är nog tyvärr i de
flesta fall oundvikligt, men inom
teckningsundervisningen skulle det dock
kanske vara något lättare än i andra
ämnen att taga hänsyn till anlagen och
låta de konstnärligt begåfvades
undervisning skilja sig från de andras.*
Efter dessa tyska barnteckningar,
hvilka K. förklarar höra till de bästa af
de mellan 50- och 60,000 han studerat,
har jag här nöjet meddela några
afbildningar af några svenska barns ritningar,
af hvilka en del näppeligen torde vara
München-gossarnas underlägsna.
Bilderna äro utförda af Maj Jerndahl, den
ii-åriga dottern till en af våra främsta
skulptörer. Bilden å sid. 353 —
drottningen som med en förebrående blick
* Kerschensteiner meddelar, att den gosse,
som ritat de här afbildade hästarna, har genom
hans försorg blifvit satt i lära hos en
dekorationsmålare; jag nämner det, därför att den
förefaller mig så praktiskt klok den motivering för
denna åtgärd han anför: »Visar sig gossen
fortfarande gå framåt på det sätt han nu lofvar»,
säger K., »så skall han ha nytta af den teknik
han där inhämtat; visar sig begåfningen
afsevärdt mindre än hvad den nu synes arta sig
till, så har han lärt ett yrke, i hvilket han kan
blifva skicklig och vinna sitt uppehälle, och har
undgått den bittra missräkning som väntar den,
hvilken uppfostrats till konstnär men visar sig
ej kunna höja sig öfver medelmåttan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
