Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Barnet som konstnär. Af Anna Maria Roos. Med 24 bilder - Det tigande. Af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
anna maria roos
balsamin» kunde
växa ute i vilda
skogen.
Händelsen kan
förefalla otrolig men
är dock bokstafligen
sann.
När t. o. m. ett
långt lif ute i skog
och mark kan visa
sig ur stånd att
lära en människa att
bruka sina ögon, då
är det ju sannolikt,
att flertalet verkligen
behöfver uppfostras i det hänseendet. I
praktiskt afseende är det många gånger
till olägenhet för en människa att ej äga
förmåga och vana att iakttaga; och
många glädjestunder, många möjligheter
till skönhetsnjutning går man miste om,
i fall man ej uppöfvat sin förmåga att se.
Glädjande att säga har man numera i
svenska skolor börjat draga lärdom af de
iakttagelser i fråga om barnens teckningar,
som på senare tider offentliggjorts.
Särskildt ha vid flera flick- och samskolor
i Stockholm principerna för
teckningsundervisning blifvit helt omlagda. Äfven
i Stockholms folkskolor har man vidtagit
reformer i den riktning, dit antydda
iakttagelser peka hän. Det är att hoppas,
att teckningsundervisningen härigenom
skall blifva mera fruktbringande än förut,
liksom den afgjordt väcker mera intresse
hos barnen.
EN PROFILFIGUR.
GÖSTA K. I 7s ÅR.
DET TIGANDE
Af SIGRID ELMBLAD
Ett vill jag akta för skada: det tigande.
Aldrig från hjärtat till läpparna stigande,
skändadt af ord vill jag prisge dess fägring.
Bittert är tänkande, skådande, sägande.
Ljuft är det osagdas heliga ägande,
såsom den sofvandes dröm om en hägring.
Lif skall ej djärfvas i grymhet att väcka det.
Känslor likt fallande blomblad att täcka det,
rosiga, doftande, tårade, kyssta,
strör jag däröfver att ingen må skåda det.
Aldrig min sökande blick må förråda det.
Blind vill jag bära inom mig det tysta.
Men i en skymmande stund vill jag taga det.
Tätt till mitt hjärta vill stilla jag draga det,
lägga det ömt som ett barn till mitt bröst,
känna dess ljufhet och ögonen slutande
glömma det tvingande, drömbunden njutande
säll af det tigandes värmande tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
