Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk vers. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK VERS
Af ERIK HEDÉN
Daniel Fallström: Blåeld. Stockholm, Albert
Bonniers forlag.
Harald Jacobson: Valda vers. Stockholm, A.-B.
Ljus.
Fredrik Vetterlund: Tidiga ungdomsår.
Stockholm, Alb. Bonniers forlag.
E. N. Söderberg: Rytmer och runor. Stockholm,
Albert Bonniers förlag.
Sten Granlund: Skärfvor. Stockholm,
Wahlström & Widstrand.
Maria Rieck-Müller : Vildvin och barr.
Stockholm, Hugo Geber.
John Wigforss.- Antika nätter. Stockholm, Fr.
Skoglund, i distribution.
Bengt Nyström: Vilsna vindar. Stockholm,
Albert Bonniers forlag.
Fredrik Ström: Mosaik. Malmö, Forlaget
»Fram».
Carl Larsson i By: By och bonde. Stockholm,
Alb. Bonniers förlag.
ÄR endast hälften af förra
il ARC julens bokskörd som tillhör de i
egentlig mening unge. Andra
’ hälften utgöres af en denna gång
sällsynt rikt flödande epigonpoesi. Det
är som alla den gamla skolans lärjungar
velat samla sig och med en positiv
kraftansträngning öfverrösta alla lyriska
socialister och rimföraktare. En af dem har
ock på sista tiden lyckats göra sig väl hörd,
ja t. o. m. kring sitt namn åstadkommit
ett slags borgerlig samling, med
uteslutande af yttersta högern och yttersta vänstern
— Daniel Fallström.
Hans sista bok, Blåeld, ger rika prof på
de båda hufvuddragen i hans konst:
vacker vers och banalitet. Hans poesi är
absolut hvad en kulturen vördande småborgare
af äldre typ menar med detta ord. Där
finns rim. Där finns intet modernt krångel
II
med rimflätning och meter. Där
förhärskar, ehuru ej enrådigt, den gamla
hederliga fyrradiga strofen med hvarannan rad
rimmande på hvarannan. Där återfinnas
gamla goda poetiska ord, som tjusat våra
mormödrar, och de mera moderna ha
lättfattlighetens hela tjusning. Men det måste
medgifvas: dessa enkla konstmedel
använder diktaren formellt taget med lycka och
smak. Alldeles utan själfständiga intryck
är han ju icke heller. Hans poesi vittnar
att han talar sant, när han skildrar sig
själf som friluftsmänniska. Han ser med
egna ögon, om han än icke ser så mycket,
han får en och annan egen bild och egen
ordfogning af hvad han ser, och så kan han
göra nätta och klara strofer som dessa:
Det droppar ifrån taken
det blixtrar silfverpilar,
ty nu är våren vaken
och vårens ljumma ilar.
Det faller silfverpärlor
i fuktigt gråa sanden,
det trippar gråa ärlor
i svarta trädgårdslanden.
(Djurgärdsvär.)
Å andra sidan går han redan formellt
aldrig riktigt säker för plattheten; så
gammal skald han är, kämpar han ännu med
rimnöden. Han ger operetten »en blå viol
från minnets brunn (!)», han deklamerar:
»Det har snöat i natt. Och som nyfödd
är jord.» Eller han omkastar
ordställningen för att få meter: »Elektriskt ut sprang
ordet»; eller insätter ett naivt prosaiskt
fyllnadsord, såsom när han yttrar om Grieg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
