Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kristusbilden i Oscar Wildes De profundis. Af Nathan Söderblom. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
nathan söderblom
Barmhärtigheten tog med våld
individualisten och skönhetshyllaren till sitt
språkrör.
Men fastän Wilde känner kärleken
såsom Jesu hemlighet, fastän fördjupandet af
hans väsende genom lidandet inrymt
barmhärtighet, på ett sätt som han icke kunnat
ana, i hans- eget själfförverkligande, ligger
icke Kristi främsta betydelse för honom i
något som han lär oss eller uppmanar till,
utan i det som han själf är.
Meresjkovski i all ära, har jag en
uppriktig respekt för Tolstoys omvändelse,
trots den store epikerns anarkistiska
monomani och den skriande motsägelsen mellan
hans asketiska barbari och hans lif.
Tolstoys lefnadskris är ett af de märkliga
psykologiska utslagen af lifskrafvet och af
evangeliets, här genom rysk släktfromhet
silade, inflytande. Men jag kan icke
undgå att finna, att den irländska
tukthusfången sett saken djupare, när han skildrar
det upprättande i själfva Jesu tillvaro. Det
är hvad Luther säger på sitt språk om
Kristi lif. »Es ist mir nicht wie ein alt
Liedlein von einer Geschicht, so sich vor
ftinfzehnhundert jahrén zugetragen; es ist
etwas mehr, denn eine Geschicht, so
ein-mal geschehen ist, nämlich auch ein
Ge-schenk und Gabe, so ewiglich bleibet.»
I historien om samlifvet mellan man
och kvinna intar makarna Brownings
äktenskap ett hedersrum. Dess idealitet, som
bådas världsrykte gjort uppenbar, hör till
det som höjer själfva institutionen. Skulle
man fråga sig, hvilket värde deras
förbindelse, sådan deras bref och dikter lägga
den framför oss, kan äga för man och
hustru ännu i dag, skulle det vara korttänkt
att i första hand tänka på föredömet.
Föredömet har öfverhufvud en begränsad
användning. Utan det hjälpande ligger i
att ett sådant äktenskap är till. Det
adlar förhållandet och höjer dess möjligheter.
Att Jesus är något för de andra genom
sin blotta tillvaro, oafsedt den efterföljelse,
den nya orientation och gestaltning af lif-
Säll den ett brustet hjärta hjälpt
till nåd och salig ro —
blott ett brustet hjärta vinna kan
förlåtelse och tro,
blott där kan Herrens härlighet
och Kristi mildhet bo.
Dessa strofer höra ingalunda till dem, som stå
högst i tukthusballaden.
vet, som måste komma till, har kyrkan
uttryckt i det kanske mest och
enstämmi-gast, i förnuftets och moralens namn
utdömda ordet i dess terminologi, satisfactio
vicaria. Wilde utförde tanken i en
anti-nomistisk och smaklös form. I kyrkoläran
har den haft en juridisk iscensättning,
mot hvilkens antropomorfism och andra
brister mycket är att säga och ännu mer
har blifvit sagdt. Den gamla formuleringen
är i teologien död med rätta, fast den
fortlefver i den fromma uttrycksvärlden såsom
enkla sinnens kraftiga formulering af den
sanning, jag talar om. Någon
tillfredsställande formulering af det hjärtats kraf och
af det faktum i det sedliga lifvet, hvarom
här är fråga, finnes ej. Det kan icke vara
tal om ett bekvämt utbyte, utan det är en
dyrt vunnen gåfva med en helig
förpliktelse. Intet resonemang kan beröfva
släktet den. Rättfärdighet och logik må isolera
människorna, enhvar med sin gärning och
dess följder. Verkligheten i de sedliga
sammanhangen är rikare och mer
invecklad, än logiken månde tillåta. Ack, det
är ingen fara, ingen blir af med sitt
ansvar. Och det vi här tala om, är ägnadt
att göra ansvarskänslan mer lefvande, men
mindre tröstlös. Hvad en människa är och
gör, ringa eller stort, hör med till släktets
sedliga förlust eller vinst. Vinsten bildar
en thesaurus, som icke kan köpas, men
som vi alla, hvar i sin mån, lefva på.
Ett par tillägg böra göras. Ligger
något bakom den bild, som för Wilde är
mänsklighetens stora, renande och
upprättande skådespel: Mystiken hos Kristus
blir för denna moderna människa ett par
ögonblick till metafysik, en tröstfullare
metafysik än den gängse evolutionistiska,
knappast mer svårfattlig och för
eftertanken mer orimlig än den. »Det faktum,
att Gud älskar människan, visar oss, att i
de ideella tingens gudomliga ordning är
det skrifvet, att evig kärlek skall skänkas
det som är för evigt ovärdigt.» Lidandet
framtvingar den tro, som den blotta
betraktaren fann orimlig, att tillvarons grund är
kärleken. »Vid det tillfälle jag nu tänker
på sade jag, att det på en enda trång
sidogata i London funnes tillräckligt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
