Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Svensk litteraturhistoria och litteraturkritik. Af Fredrik Böök. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredrik böök
Det är uppenbart, att Dalins verksamhet
som författare kan uppskattas till betydelse
och värde först på grundvalen af en sådan
ingående undersökning af dess
själfständighet som den Lamm verkställt. (Det
gäller, inom parentes sagdt, för de flesta af
våra sjuttonhundratalsförfattare, att en
motsvarande undersökning skulle tarfvas för
att ge fast mark åt omdömet.) Lamm
utvecklar med rätta, att Dalins storhet får
sökas mindre i hans konstnärliga
originalitet — med bortseende från enstaka
undantag, framför allt den som konstverk
utomordentliga »Sagan om hästen» — än i
den förvånande mångsidighet och smidighet,
den aldrig svikande populariseringskonst,
hvarmed han till svensk mark öfverförde
den tidiga upplysningstidens både allmänna
och litterära ide’er. I ett ypperligt
inledningskapitel skildrar Lamm tidens andliga
fysionomi, och i slutorden visar han, att
Dalin, eljest mottaglig för påverkningar ända
till ombytlighet och vankelmod, ännu vid
sin banas slut och inför Rousseaus
uppdykande kulturkritik bibehöll sin tro på
upplysningen och förnuftet, den tro som är
den starkaste undertonen i hans ungdoms
och mannaårs verk.
Med sin sällsynta grundlighet, sin
kritiska skärpa och sin klara och
öfverskåd-liga framställningskonst förtjänar Lamms
»Olof Dalin» ett hedersrum inom svensk
litteraturhistorisk forskning; som
förstlingsverk kan det knappast karaktäriseras annat
än som glänsande.
*
Den stora biografi öfver Rimeberg, som
professor Werner Söderhjelm utarbetat
på uppdrag af Svenska litteratursällskapet
i Finland till hundraårsdagen af skaldens
födelse, är icke blott till omfånget — de
tvenne banden omfatta tillsammans ett
tusental sidor — utan också till halt och
värde ett monumentalt arbete. Det finnes
icke någon stor svenskspråklig författare,
som erhållit en beträffande såväl biografisk
framställning, litteraturhistorisk
undersökning som estetisk analys och kritik lika
mönstergill behandling som den, hvilken
Söderhjelm nu ägnat Runeberg. Kanske
finnes det också icke någon mera än
Runeberg, för hvilken förarbetena till en så-
dan allsidig och sammanhängande skildring
föreligga.
Ty kring Runeberg har ju vuxit upp en
rikare litteratur än kring någon annan af
våra vittra stormän. Liksom Goethe har
han haft sin Eckermann, ehuru Strömborg
riktat sig mera på anekdoterna och
smådragen än på samtalen (af Runebergs
berömda muntliga uttalanden och inspirerade
monologer har som bekant icke alltför
mycket bevarats åt eftervärlden). Och både
den svenska och framför allt naturligtvis
den finska litteraturvetenskapen har ägnat
Runeberg det mest ingående och
kärleksfulla intresse, så att knappast någon punkt
af hans lif eller verk icke blifvit belyst af
forskning eller analys.
På grundvalen af hela denna litteratur
har Söderhjelm byggt sitt verk — i det
senare bandet har han kunnat ta hänsyn
äfven till det vid hundraårsjubiléet
publicerade —, och det är alldeles själfklart, att
den fyllighet och mognad som det äger i
viss mening är frukten af föregångarnas
långvariga arbete. Men Söderhjelm har
dock minst af allt begränsat sig till att
ge en kritisk och enhetlig samarbetning af
redan vunna resultat, han har på otaliga
punkter fört undersökningen fram på nya
vägar, har ofta uppställt nya synpunkter
och har framför allt af de strödda
detaljerna med klar och omfattande öfverblick
skapat en enande och förklarande bild af
mannen och af verket. Den stora bokens
icke minsta styrka ligger i det sätt, hvarpå
den löst den del af uppgiften, där
vetenskapen närmar sig konsten, där den
brukar intuitionen som kunskapskälla och den
artistiska formgifningen som uttrycksmedel.
Runebergs lefnad och dikt har Söderhjelm
i sitt stora verk alltid förmått ge lifvets
färg, stundom dess intima nyanser; bättre
beröm kan icke gifvas åt ett arbete, som
har den vetenskapliga forskningens hela
noggrannhet och mot all dilettantism skyddande
apparat.
Det kan här icke bli tal om en närmare
granskning af arbetet eller om ett
påvisande af det nya och betydelsefulla i dess
innehåll, utan endast om ett mera allmänt
omdöme. Att märka är då först, att
Söderhjelm med användande af en stor mängd
tryckt och otryckt material ger en
omfattande och omsorgsfull teckning af de
allmänna förhållanden, under hvilka Rune-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0564.html
