Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sångerna om Signe. Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGERNA O A SIGNE
Af FREDRIK VETTERLUND
I.
Ljust gröna träd, ljust blåa morgon, åter
jag ser er stilla härlighet.
Och genien i min själ af lycka gråter,
men hvarför, knappt jag vet.
Jag minns: en sakta luftning öfver
ängen...
det var på vårens första dag,
och första gång det steg ur
blomstersängen
violers doft, men svag.
Den tunga tiden flytt — men i mitt
sinne,
hur sällsamt! klang från ynglingsår
en svårmodsvisa just som allt därinne
blef spegelrent och vår.
Jag hör den än, den susar mellan
gräsen,
men sorgen i dess rytmers svall
skall varda också den, i sångarns väsen
till morgon och kristall.
II.
I storstadens vimmel — en ström,
bland skuggor och lyktor — en dröm,
mig mött på min ban
din fjäderham,
Signe, min bländhvita svan.
Och strömmen den stryker förbi.
Och drömmen är melankoli.
Men du var en syn
i vårkvällsskyn
med Ariels rosor på hyn.
Hvad skulle jag nämna dig?
Och hur har du skänkt åt mig
en lifstalisman
i natt och orkan,
Signe, min hvita svan?
I vimlet din väg du gått,
en leende flicka blott.
Mer veta ej de
som ej rätt dig se,
valkyria, jungfru och fé!
Kanhända rätt snart en gång,
en aning, en dröm, en sång,
du lyfter din ham
mot rymdernas ban,
min bländhvita, bländhvita svan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
