Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nordtyska städer från automobil. Af Alfred Lichtwark. Auktoriserad öfversättning för Ord och Bild. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDTYSKA STÄDER FRÅN AUTOMOBIL 595
DOMKYRKAN I HILDESHEIM.
Här kunde det smeka den fantastiska
rådhusfasaden, det käcka lilla tornet
som sträfvar uppåt mellan låga gaflar,
den stora hufvudgafveln och den
mäktiga, nästan från byggnaden lösgjorda
hörnerkern. Här kunde det glida in i
de höstliga trädkronorna, leka med
brunnens rinnande vatten och på torgets
stenläggning måla af de omgifvande höga
husens gaflar och torn. Vi stodo vid
brunnen och tröttnade ej att se oss om.
Månskenet var så ljust, att vi kunde
urskilja det höga brunnskarets
förvittrade reliefbilder lika bra som vid
dagsljus, ja kanske ännu bättre, ty
månskenet målade med djupare skuggor.
Det var bilder af dessa vanliga hedniska,
judiska och kristna hjältar, som de nordtyska
borgarna älskade att hafva för ögonen
såsom sina förebilder i jordelifvets kamp
och strid.
Vi gingo nedåt, förbi Andreaskyrkan
med sitt kompakta torn — konstnären
måste gång på gång vända sig om för
att betrakta det —, lämnade så
gatu-dalens mörker och stego uppför de
många trapporna som leda till den
gamla domkyrkan. Detta var det
skönaste vi sågo. Vi befunno oss på den
norra sidan, där en allé leder fram till
vapenhuset och en liten dunge upptager
den gamla kyrkogårdens område. På
denna vidsträckta öppna plats tycktes
oss månskenet ännu ljusare än på något
annat ställe i staden. Där vi stodo vid
ingången till den gamla alléen, sågo vi
i andra änden ljus lysa från vapenhuset
och hörde dämpad musik. Det var
aftongudstjänst. Månskenet silade genom
de redan glesnade kronorna, och mellan
grenarna skymtade ljuset från kyrkan.
En färgton af en obeskriflig, liksom
förandligad skönhet utstrålade från taken
på de låga kapellen. Det kunde icke
vara skiffer som lyste på det viset, icke
heller bly som återspeglade ljusskenet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
