Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
LOTTEN DAHLGREN
från umgänget i Rom. Här må en del
däraf passera revy.
En af de första, som vid Fredrikas
ankomst till Rom skyndade att aflägga
visit, var historikern professor Geffroy,
den framstående kännaren af Sverige,
dess historia och litteratur. Han hade
äfven öfversatt »Hertha», och detta var
väl en af anledningarna att han önskade
göra dess författarinnas bekantskap.
>Mr Geffroy och hans unga fru voro ofta
hos oss», berättar Jenny, »han var en den
häftigaste natur, jag någonsin träffat, vidhållande
med makt och själföfvertygelse sina påståenden
samt försvarande dem med eld, nästan med
ondska, ej tillåtande andras åsikter att gälla
för något. Från första stund kommo Fredrika
och han i häftig dispyt, än om katolicismen,
än om amerikanarne, än om fransk poesi, och
Mr Geffroy blef därvid alldeles utom sig. Vi
trodde för hvar gång, att de skulle skiljas som
hufvudfiender, men dagen därpå kom han för
att ursäkta sin häftighet, hvarpå striden
uppblossade ånyo. När den var som hetast,
brukade den gamle mr Jackson, irländare till
börden, ett inventarium sedan 40 år i Rom, som
ofta kom till oss, taga mig vid handen, gnola
melodien till en menuett och dansa några
sirliga »pas», då de alla skrattade. — Jag minns
en gång då professor G. retades med Fredrika
med anledning däraf, att hon sade sig i
allmänhet ej läsa några kritiker öfver sina
arbeten, han anförde nämligen ett nyligen fälldt
yttrande, att m:lle Bremer vore mer »femme de
coeur» än »philosophe». Den annars lugna och
saktmodiga Fredrika brusade upp och utropade:
»Je ne veux pas étre femme de coeur, je suis
philosophe!» Och dock, tillägger
antecknarin-nan, var hon framför allt »femme de coeur»
ömmande för andras lidande och alla
orättvisor.»
Den omtalade mr Jackson synes, att
döma af Jennys karaktäristik, ha varit
en af dessa kosmopoliter, som väl aldrig
saknas i Roms främlingskoloni. Redan
som barn hade han lämnat Irland,
uppfostrats i Paris, sedan tillbragt största
delen af sitt lif i Grekland och Italien, för
hvilket senare land han hyste en
entusiastisk beundran, förklarande alla nord-
bor vara barbarer. Han tycks ha haft
sin fröjd af att reta den lilla svenskan
med sitt påstådda förakt för hennes kalla
land vid nordpolen, bemötande hennes
ifriga förklaringar och beskrifningar med
ett försmädligt: »Indeed!» eller »So, you
have that?» eller »I should not have
believed it!» hvilket försätter Jenny i
eld och lågor. Mr Jackson är en af de
flitigare kunderna vid det lilla tebordet
i Fredrikas salong, öfver hvilket Jenny
presiderar, och fastän han förhåller sig
lika kritisk till hennes te som till hennes
nationalitet, äro de ändå de bästa vänner.
Schweizaren JULES BONNET, den
berömde kyrkohistorikern, hvilken i och
för arkivstudier rörande sitt stora arbete
»Renée de France» vistades i Rom och
som Jenny Lind kände från vistelsen i
Montreux, blef snart äfven god vän med
Fredrika, hvilken gärna lyssnade till hans
intressanta utläggningar af sitt
älsklingsämne, reformationens historia. Vid
utflykter i och omkring Rom är Mr
Bonnet ofta för de båda väninnorna en
angenäm och underhållande ledsagare.
Konsul Bravo, alla skandinavers och
konstnärers högra hand och hjälpreda,
hvars namn sällan nämnes annat än med
det åtföljande epitetet: »den hederlige,
den hygglige gamle Bravo», hör till de
intimare umgängesvännerna, alltid färdig
att stå till tjänst med råd och dåd.
Den tysk-franske målaren Lehmann
är likaledes en af habituéerna; i
sällskapslifvet stöta våra svenskor jämt
tillsammans med denne »man of the world»,
»ty hvar», skrifver Jenny, »är icke han,
flirting from flower to flower» ? I hans
atelier vid la Ripetta med den
hänförande utsikten öfver Tibern och .castello
San Angelo göres ofta besök, också af
den anledningen att Fredrika sitter för
sitt porträtt, då Lehmann anhållit att få
förena hennes bild med de andra
celebriteternas i sitt album. Han erbjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
