Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgångar skickat kammarjunkaren Gustaf
Horn för att höra sig för, om han var
välkommen. Den 16 augusti kom Horn
tillbaka från sin andra resa, medförande
svar, som korteligen skulle kunna
uttryckas så, att kurfursten svarade ja och
kurfurstinnan svarade nej, men
ingendera visste hvad den andra hade svarat.
Kurfursten blef ledsen, när han efteråt
genom bref från Gustaf Adolf fick veta,
att hans gemål så snöpligt afvisat den
kunglige friaren. Denne visste
emellertid mycket väl hvem som makten hade
vid det kurfurstliga hofvet, och resan
blef därför inställd. Konungen for från
Kalmar inåt Småland i stället för att
gifva sig ut till hafs.
Det såg tämligen hopplöst ut för
Gustaf Adolf, i synnerhet som
kurfursten Johan Sigismund efter en längre
tids sjuklighet afled i december 1619.
Hans efterträdare Georg Vilhelm tänkte
framför allt på att ställa sig väl med
konungen i Polen för Preussens skull.
Hertigdömet Preussen var nämligen, som
ofvan nämndes, län under Polen, och
Georg Vilhelm var rädd för att konung
Sigismund skulle falla på den idén att
vägra honom investitur eller på annat
sätt trakassera honom, om han inlät sig
i några förbindelser med Sverige. Nu
hade Gustaf Adolf således emot sig både
kurfurstinnan Anna och den regerande
kurfursten. Men han förlorade ändå icke
modet.
* *
*
I april 1620 stod pfalzgrefven Johan
Kasimir, som kort förut anländt till
Stockholm från Tyskland, i begrepp att
återvända dit för att fortsätta
underhandlingar om en förbindelse mellan Sverige
och kurfursten Fredrik V af Pfalz, som
var den protestantiska »unionens» ledare
och 1619 äfven blifvit vald till konung
i Böhmen, där hans ställning dock var
ganska osäker. Två örlogsfartyg,
Scepter och Jupiter, ställdes till pfalzgrefvens
förfogande, och den 26 april lämnade
han Stockholm med ett följe af
åtskilliga svenska adelsmän. En af dessa vid
namn Johan Hand förde under resan en
dagbok, som ännu finnes i behåll. Den
28 april hade fartygen hunnit till
Elfsnabben i Stockholms yttre skärgård.
Följande dag blef vinden god, men man
kunde icke afsegla, ty befälhafvaren hade
ännu ej fått sina order. Han blef
otålig, och pfalzgrefven hade svårt att på
tillfredsställande sätt förklara orsaken till
dröjsmålet. Då syntes plötsligen några
små båtar närma sig fartygen. Till
allmän öfverraskning upptäckte man i en
af dem — kungen själf, klädd i en
grå resdräkt. »Då kunde man väl tro
hvart det skulle gälla», skrifver Johan
Hand i sin dagbok, »den som då icke
blef lustig, fanns icke ombord.» Föga
»lustigt» var det dock för några
besättningskarlar på småbåtarna. »Med
bedröfvadt hjärta» erforo dessa, att de icke
fingo återvända hem. De kvarhöllos
nämligen på örlogsfartygen till
förekommande af allt skvaller i land rörande
konungens resa; en af småbåtarna
sänktes, och en annan lät man drifva sin kos.
För tredje gången beger sig Gustaf
Adolf således ut på friarefärd, och nu
hade han föresatt sig att kosta hvad det
ville göra slag i saken. Han tänkte
personligen uppsöka kurfurstinnan Anna och
hennes dotter och begära bestämdt besked
af dem. Fick han afslag, ja då kunde
han ju följa sin svågers råd att se sig
om efter en annan tysk prinsessa;
Johan Kasimir hade flera på förslag.
Så fort konungen kommit ombord
på Scepter, gjorde han sig noga
underrättad om huru det stod till på
fartyget och ådagalade därvid stor
sakkännedom. Han visste namn på allt, löst
och fast, tackel och tyg, stora och små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0018.html
