Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
order att sex dagar före midsommar
infinna sig med fartygen vid Rostock eller
Wismar. Och så blef det bestämdt
hvilka som skulle följa med på den
ovanliga friarefärden. De voro, utom ett par
betjänter, följande: Johan Banér, Otto
Taube, Lars Kagg, Kasper Otto
Sperling, Hans Lode och den förut
omnämnde Johan Hand. Alla fingo befallning
att kalla konungen Adolf Karlsson och
behandla honom såsom stallbroder eller
kamrat. Natten tillbringades i en
bondgård, och dagen därpå åkte hela
sällskapet tvärs öfver Rügen till färjestaden
(Altefähr) midt emot Stralsund, dit man
anlände fram mot aftonen. Hans Lode
och Johan Hand skickades i förväg till
staden för att skaffa logi öfver natten
och vagnar för resans fortsättning. I
den goda staden Stralsund funnos på
den tiden två bättre hotell, för att
begagna en modern benämning: »det
lybska härbärget» och »det stettinska
härbärget». Det sistnämnda ville man
undvika, emedan konungen varit där förr,
och i det lybska härbärget träffade man
på en svensk, ståthållaren Stellan
Mörner, hvilket också var afskräckande.
Gustaf Adolf blef därför inlogerad hos
en vanlig borgare, om hvilken det
berättas, att han och hans kära hustru
»ibland andra upptåg hårdrogos tappert
den aftonen, förr än de somnade». När
Johan Hand kom dit på kvällen, var
dörren till konungens kammare stängd
inifrån; Hand knackade på, men ingen
öppnade. Då lät han pigan i huset
klättra in genom fönstret från gårdssidan,
hvilket hade till påföljd att konungen
och Hans Lode, som insomnat, vaknade
och voro färdiga att gripa till värjan,
troende att det var en tjuf, som sökte
praktisera sig in till dem.
Tidigt följande morgon den 9 maj,
medan vagnarna gjordes i ordning, gingo
konungen och Hand ut på stadsvallen
och besågo fästningen, som de funno
vara synnerligen välbelägen men illa
fortificerad. Sedan reste konungen, åtföljd
endast af Hans Lode och betjänten Fritz.
Pfalzgrefven och de öfriga kommo efter
längre fram på dagen, sedan de
mottagit en utskickad från »ärbara rådet»,
som efter gammalt bruk bad Hans furstl.
nåde vara välkommen, önskade lycklig
resa och förärade honom 5 à 6 kannor
vin. I Damgarten, en by fem mil från
Stralsund, upphunno de konungen, och
sent på aftonen anlände allesammans till
Rostock.
Den 10 maj på morgonen, så snart
stadsporten lästes upp, begaf sig Gustaf
Adolf i väg under föregifvande att han
var furir och skulle beställa bete i
Doberan. Fänrik Sperling och drängen
Fritz följde med honom. Under det han
i Doberan inväntade pfalzgrefven, gjorde
han ett besök i den vackra
klosterkyrkan, där Albrekt af Mecklenburg låg
begrafven. Här råkade han också ut för
en person, som frågade honom, om icke
konungen af Sverige var på väg till
Tyskland, man trodde säkert att han
skulle komma. Från Doberan skref
pfalzgrefven ett bref till hertig Adolf af
Mecklenburg med underrättelse om att han
ämnade aflägga ett besök hos honom i
Schwerin. Nästa nattkvarter togs i en
by som heter Buckow. När man
följande dag nalkades Schwerin, kom en
vagn till mötes med två adelsmän, som
å hertigens vägnar hälsade Hans furstl.
nåde och bådo honom vara välkommen.
Johan Kasimir tog då den ene, som hette
Jasmund, till sig i vagnen och omtalade
för honom, hvem han hade med sig.
Jasmund blef så häpen, att han först
icke visste hvar han var. Sedan han
något hämtat sig från sin förvåning, bad
pfalzgrefven, att han skulle i förväg
draga till sin herre och låta honom veta,
att H. M:t ville gärna vara okänd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
