Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 / 18 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fråga, om hon menade att gifva honom
rent afslag, svarade hon dock nej, men
att hans begäran kom öfver henne »i
sådan hast», att hon icke genast kunde
gifva bestämdt svar, i synnerhet som
hennes son var frånvarande; så snart
han fått vetskap om saken, skulle allt
gå lättare. Härmed slutade audiensen.
Sedan blef Gustaf Adolf inbjuden till
middag på slottet, i hvilken för öfrigt
endast de båda kurfurstinnorna och en
liten prinsessa af Kurland deltogo.

PFALZGREFVINNAN KATARINA AF ZWEIBRÜCKEN.                 SAMTIDA OLJEMÅLNING. Å Gripsholm.

Nu var Gustaf Adolf nära målet.
Följande dag den 19 juni på
förmiddagen uppträdde han i
slottsträdgården, dit den unga kurfurstinnan
och hennes svägerskor med Annas
samtycke hade gått ned för att
»leka». Han deltog en stund i
deras lekar, men var synbarligen
mycket tankspridd; han kunde »alls
icke dölja att han var kär».
Slutligen lyckades han skilja Maria
Eleonora från hennes sällskap, och
i en undangömd vrå af trädgården
tillstod han för henne sin kärlek
och anhöll om hennes hand. Hon
gaf honom sitt jaord och
förklarade, att hon redan i Preussen hade
sagt sin far, att hon icke ville
hafva någon annan än honom, och
hoppades, att hennes moder icke
skulle lägga något hinder i vägen
för hennes lycka. Middagstiden var
nu inne, och till stor förnöjelse för
de båda älskande ordnades det så,
att de fingo äta middag
tillsammans i ett särskildt rum. Först
efter måltiden visade sig
änkekurfurstinnan. Gustaf Adolf omtalade
för henne hvad som hade passerat
i trädgården, och då Anna till att
börja med icke ville säga vare sig
ja eller nej, förklarade han,
understödd af Maria Eleonoras böner,
rent ut, att han hvarken kunde eller
ville öfvergifva prinsessan, utan var fast
besluten att hämta henne, om man icke
ville gifva henne åt honom. Då gaf
kurfurstinnan Anna slutligen sitt bifall
på det villkor att hennes sons samtycke
äfven skulle inhämtas.

Med anledning häraf fick kurfursten
Georg Vilhelm mottaga skrifvelser såväl
från Gustaf Adolf som från Maria
Eleonora. Den förres bref var hållet i den
vanliga högtidligt officiella stilen, den
senares var mera barnsligt rörande: Hon
åberopar det löfte hon gifvit sin fader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>