Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverflödiga, ty till sin glädje fick han snart
mottaga en hjärtlig tacksägelse från
konungen för sin möda och trohet »i
synnerhet under den sista resan».
* *
*
Men nu gällde det att smida, medan
järnet var varmt, som Johan Kasimir
skref till Axel Oxenstierna från Berlin
den 2 juli, dit han dagen förut anländt,
beväpnad med en dyrbar diamantring
till Maria Eleonora och egenhändiga bref
från konungen till båda kurfurstinnorna,
af hvilka han blifvit synnerligen väl
emottagen. Från det hållet kunde man
således räkna på understöd. Mera
tvifvelaktigt var det däremot, huru
kurfursten och hans rådgifvare skulle ställa sig
till saken. Johan Kasimir hade icke
kunnat få något bestämdt besked därom.
Visserligen träffade han ståthållaren von
Putlitz, men fick icke tillfälle att i
förtroende samtala med honom.
Först ett par dagar efter Gustaf
Adolfs afresa från Berlin fann
kurfurstinnan Anna för godt att tillkalla Putlitz
och underrätta honom om förlofningen,
hvarvid han fick det intrycket, att hon
var fast besluten att genomdrifva
giftermålet trots de betänkligheter, som
hennes son af hänsyn till Polen kunde hysa
däremot. I en skrifvelse af den 26 juni
meddelade ståthållaren och råden
kurfursten hvad som hade passerat. Denna
underrättelse, som han mottog, innan
han erhållit de förut omnämnda brefven
från Gustaf Adolf och Maria Eleonora,
försatte honom i ett synnerligen dåligt
humör. Han hade ju kort förut skrifvit
till sin mor, att han icke ville gifva sitt
samtycke till det svenska giftermålet,
och att hans gemål skulle taga Maria
Eleonora med sig till Preussen. Och nu
får han höra, att saken är så godt som
afgjord utan hans vetskap. Georg
Vilhelm måste bekväma sig till att skicka
grefve Schwarzenberg till Warschau för
att framföra ursäkter; han fruktade rent
af för ett polskt infall i Preussen. Några
dagar senare kommer Gustaf Adolfs bref
af den 20 juni; häri anhåller han
visserligen om kurfurstens samtycke till
giftermålet, men att han betraktade detta
egentligen som en formalitet, syntes
framgå däraf, att han i slutet af brefvet
underrättar om att en beskickning
komme att afsändas för att afsluta
äktenskapskontraktet. Georg Vilhelm svarade
också ganska snäft med en uppmaning att
tills vidare inställa den beramade
beskickningen och förklarade, att rådsherrarna
i Berlin i alla fall icke kunde utan hans
uttryckliga befallning inlåta sig i några
underhandlingar. Men Gustaf Adolf hade
följt Johan Kasimirs råd att smida,
medan järnet var varmt. När kurfurstens
bref i slutet af juli ankom till
Stockholm, var beskickningen färdig att afgå
och kunde så mycket mindre inhiberas,
som konungen redan underrättat
åtskilliga främmande furstar om dess
afsändande och anhållit om deras bemedling.
I själfva verket inleddes ett formligt
diplomatiskt fälttåg från bägge hållen;
både Gustaf Adolf och Georg Vilhelm
satte sina diplomater i rörelse och skrefvo
bref till konung Fredrik af Böhmen, till
generalstaterna i Holland, till konungen
af England m. fl. Det är egentligen ett
bedröfligt skådespel detta, att något, som
borde vara en hjärtesak mellan två
älskande, blir en politisk angelägenhet,
som rör upp halfva Europa. Men huru
ofta ha icke furstliga personer fått finna
sig i att af den obarmhärtiga politiken
behandlas som bytesvaror! Gustaf Adolf
hade redan en gång fått göra bittra
erfarenheter i den vägen. Skulle nu för andra
gången en uppspirande kärlek hos
honom förkväfvas genom politikens
ingripande? Ställningen var dock nu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0034.html
