Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sommarstycken. En diktcykel af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nära fruktträdslund, där äpplet skiner
rödt,
hon på sin vandring ses i stum
begrundan stanna.
På väg jag ser mig själf; jag henne
redan mött;
sin hand hon lägger lätt uppå min brynta
panna.
VIII.
Nu bjärt på den hvita muren
står solen efter skuren, —
nu ut ur den kvafva buren!
Allt tindrar, och allt är dropp.
Thy stämma gamla och unga
med ena och samma tunga,
allena och i klunga,
en lifsens lofsång opp.
Vidt ljuder den samfällda sången.
Den strålande solnedgången
strör gull på den mognande vången,
och kvällen nalkas sval.
Till tongång i starkaste duren
ur stallet, ur båsen, ur buren
på fältet all kreaturen
frammyllra förutan tal.
Högt prisa hjärtan och munnar
lifssaftens kvällande brunnar,
de evighetsfyllda brunnar,
som porla i sten och mull: —
i allt som befruktadt skall föda,
i markernas axtunga gröda,
i täppornas frukter röda,
i äggboets fjungula kull.
På rutornas glas det brinner,
det eldröda solklotet rinner, —
mot purprade hafvet det rinner
i aftonens stora ro;
och hastigt som det dalar sången,
i stillnade böljsvallet fången,
till drömmande hvila gången
i alltets oändlighetsro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
