Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Charles Darwin. Ett hundraårsminne. Af Gösta Grönberg. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männa lagar och synpunkter, i det han
finner, att klängenas svängande rörelse
vid sökandet efter ett stöd endast är
ett specialfall af en utbredd sådan
rörelseförmåga hos växten, framträdande t. ex.
vid rotspetsens rörelse.
Andra botaniska studier behandla
insektätande växter, en då alldeles ny
upptäckt, andra åter korsbefruktningens
betydelse samt olika slag af blommor hos
samma växtart. Hvarje botanist i våra
dagar känner, att vi hos vår vanliga
gullvifva ha två slags blommor, dels med
lång pistill och lågt sittande ståndare,
dels med kort pistill och ståndarna
placerade i pipens mynning, samt att
fac-kelblomstret, Lythrum salicaria,
uppträder med tre olika blomtyper, i det de
tolf ståndarna bilda tvenne grupper af
olika längd, så att ståndarknapparna i
dessa grupper och pistillens märke komma
att intaga tre olika höjdlägen i hvarje
blomma. Genom kort, medellång eller
lång pistill, med åtföljande medellånga
och långa, korta och långa eller korta
och medellånga ståndare åstadkommas
de tre olika slagen af blommor, och
härigenom, liksom genom gullvifvans tvenne
slag af blommor, garanteras
korsbefruktning. Dessa och liknande förhållanden
upptäcktes och erhöllo sin förklaring af
Darwin.
Förutom några afhandlingar af rent
geologiskt innehåll, till stor del
resultatet af iakttagelser under resan med
»Beagle», har Darwin genom ett par
zoo-logisk-geologiska undersökningar
grundlagt den ännu bestående uppfattningen
beträffande ett par specialfrågor. Den
ena afhandlar korallrefvens bildning och
utkom redan 1842 samt innehåller en
teori för atollernas uppkomstsätt, som,
låt vara med vissa modifikationer, ännu
i dag är gällande. Den andra påvisar
den betydelse, daggmaskarna ha för
myllans bildning. Redan tidigt hade Dar-
wins uppmärksamhet fästs på denna fråga,
och ett af hans tidigaste arbeten, utgifvet
redan år 1837, hade ägnats densamma.
Under mera än fyra decennier, upptagna
af epokgörande forskningsarbeten på
andra områden, hade detta spörsmål dock
icke lämnat hans tankar. Genom
fortsatta noggranna och målmedvetna
experiment hade han fördjupat frågan och
upptog det gamla problemet till förnyad
behandling i ett af sina sista arbeten.
Detta ger oss ett synnerligen
karaktäristiskt exempel på Darwins arbetssätt.
Redan i det föregående har antydts,
att Darwins vacklande hälsa lade
åtskilliga hinder i vägen för hans forskning,
som ofta måst afbrytas för längre eller
kortare tid genom perioder af mera
framträdande ohälsa. Under 1870-talet
tyckes emellertid en förbättring ha inträdt,
och till hans egen och familjens stora
glädje var han under dessa år mindre
besvärad af sin sjukdom och kunde mera
ostördt ägna sig åt sitt arbete. Men i
bref till ett par vänner, skrifna åren
1879 och 1881, finna vi huru han
beklagar sig öfver tilltagande trötthet och
nedslagenhet. Han har icke längre mod
eller kraft att börja undersökningar,
af-sedda att räcka flera år, och har inga
mindre uppgifter, som han tror sig om
att kunna utföra; lifvet har blifvit honom
en börda. I slutet af februari och
början af mars 1882 börjar det onda i
hans hjärta att göra sig alltmera
kännbart, han har svårt att gå ut på sina
vanliga promenader, men först den 15
april blir tillståndet på allvar kritiskt med
upprepade svindelanfall. Den 17 var
han visserligen något bättre, men blir
åter sämre följande dag, får flera svåra
anfall och ligger långa stunder utan
medvetande. Han kände på sig att slutet
nalkades och yttrade: »Jag är ingalunda
rädd för att dö». Han afled lugnt den
19 april kl. 4 e. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
