Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två damporträtt på Gripsholm. Af Ludvig Looström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pan hade stannat hemma i Stettin), hade
kejsarinnan vidtagit anstalter för att den
blifvande storfurstinnans garderob skulle
visa sig i ett presentablare skick. När
Katarina sedan blef kejsarinna, hade hon
mycket roligt åt denna lilla episod, som
hon gärna berättade.
Redan på hösten 1742 hade
kejsarinnan Elisabet sändt prinsessan af Zerbst
sitt porträtt i miniatyr, infattadt i en ram
af magnifika briljanter. I slutet af samma
år följde Fiken sin mor till Berlin, dit de
voro inbjudna af konung Fredrik.
Artigheten fordrade, att prinsessan i gengåfva
sände sitt porträtt, och som man i Stettin
icke hade någon konstnär med
tillräckligt anseende, fick hofmålaren vid
Ber-linerhofvet fransmannen Antoine Pesne
i uppdrag att nu måla detsamma *, som
därefter sändes till Ryssland. Samtidigt
satt hennes moder för konstnären. A
frånsidan på Gripsholmsporträttet af henne
står också skrifvet: Original peint par
Ant. Pesne en 1743, hvilket ju stämmer.
Att märka är, att Adolf Fredrik det året
kom till Sverige, där han, som bekant,
året därpå gifte sig med Fredrik II:s
syster Lovisa Ulrika. Den möjligheten
föreligger då, att han fick systerns
porträtt i bröllopsgåfva. Att det framställer
henne, bevisas äfven däraf att samma
porträtt med samma namnuppgift finnes
i kejsar Wilhelms samlingar i Berlin. Han
ärfde det efter gamle prins Georg af
Preussen, till hvars släkt det på sin tid
hade öfvergått i arf från familjen
Anhalt-Zerbst, enligt mig lämnadt meddelande
af direktören för kejsarens
konstsamlingar. Som bekant reproducerade Pesne
ofta sina porträtt, allteftersom
beställningarna ingingo; det i Berlin är en
Atelier-Wiederholung af
Gripsholmsexem-plaret, som är vida bättre måladt.
För-vexlingen med kejsarinnan Elisabet kan
* Enligt K. Waliszewski, Le roman d’une
im-pératrice. Cathérine II de Russie.
möjligen ha berott på, att äfven
prinsessan af Zerbst bar detta namn.
Sedan Katarina lyckligt blifvit rysk
storfurstinna och alla
förmälningshögtid-ligheter voro öfverstökade, afreste hennes
mor efter två års vistelse i Ryssland i
oktober 1745, till dotterns stora sorg.
Från den stunden sågo de hvarandra
aldrig mera. Moderns senare lefnad
erbjuder för oss föga af intresse. Hon
återgick till sin obemärkthet och sina
penningbekymmer, som hon hoppades
att kejsarinnan Elisabet skulle förhjälpa
henne ur genom att göra hennes man
till hertig af Kurland, men det lyckades
icke. Lika liten framgång hade hon haft
med sina andra försök i den högre
politiken under vistelsen vid ryska hofvet,
där Fredrik II narrade henne att gå hans
ärenden. För diplomatin saknade hon,
liksom sin bror på Sveriges tron, all
begåfning.
Det första sammanträffandet emellan
kejsarinnan Elisabet och Johanna
Elisabet, hvilket skedde i Moskva strax före
bröllopet, erbjuder ett intressant moment
för oss. Kejsarinnan hade nämligen varit
förlofvad med hennes äldsta bror, prins
Karl af Holstein. De båda förlofvade
hade varit djupt fästa vid hvarandra, då
han helt hastigt afled i maj 1727.
Fästmöns sorg var obeskriflig och mångårig.
När nu Johanna Elisabet trädde fram
för att presenteras för kejsarinnan,
fixerade denna henne skarpt, föll i gråt och
lämnade genast rummet. Hon förklarade
sedan anledningen härtill hafva varit »att
hon i systerns drag återfunnit hans, som
hon evigt begrät»; hvilket är ett nytt
bevis för huru lik prinsessan var sina
bröder.
På porträttet bär hon en blå dräkt
i stora fasoner och en svart spetsslöja
samt den höga Katarina-orden, som
instiftades af zar Peter till den heliga
Katarinas ära för att tilldelas de främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
