Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En pardon i Guingamp. Af Mildred Thorburn-Busck. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut öfver de hjälpsökande människorna.
Hon är klädd i all sin stass af påflig
guldkrona, ljusblå mantel och guldbesatt
atlasklädning. På armen har hon det
likaledes grant utstyrda Jesusbarnet, som
bär lagens taflor hängande i sidenband
från sin hand.
Klockan nio samlas alla pilgrimerna
med vaxljus i händerna vid kyrkan för
att deltaga i processionen. Det tar lång
tid att ordna det väldiga tåget, och
prästerna i sina skrudar springa af och an
för att se till sina afdelningar och gifva
order om sånger. Då det ändtligen är
klart och tåget satt sig i rörelse, är det
en underbar syn att från fjärran se det
närma sig och gå förbi, förvandlande
luften till ett flämtande ljustöcken. Det
börjar helt anspråkslöst med några
pilgrimer, gubbar, gummor och halfvuxna
barn, som, trofast hållande sitt ljus i bägge
händerna och med blicken riktad rakt
framför sig, bana sig väg mellan folkraderna,
sjungande Ave Maria med gäll, entonig
röst. De följas tätt i spåren af andra, som
bilda nya led, sluta sig samman och till
sist gå som en kompakt ljusflod genom
gatorna. Det är underliga gestalter att
se på, dessa pilgrimer, som kanske un-
der hela sitt lif sparat slantar på
kistbotten för att i denna stund kunna gå
med det största, mest utsirade vaxljus
till madonnans ära. Ju mindre och
skrumpnare de äro, dess tjockare och högre är
det vigda ljuset, och dess
förtröstansfullare lysa ögonen i deras mumieliknande,
oskyldiga gamla anleten. Kanske ha de
något löfte att infria se’n sin ungdom,
kanske hafva de blifvit räddade ur eld
eller vattunöd, kanske ha de någon död
att bistå i skärselden. De draga stilla
förbi, församling efter församling, med
skilda emblem och standar och i olika
dräkter, men alla svarta och hvita och
sjungande.
I midten komma helgonbilderna och
relikskrinen vaggande på sina bårar, tunga
af stenar och förgyllning, böjande djupt
de åldriga nackar som bära dem och
omgifna af sin uppvaktande stab af
präster och korgossar. Underliga bilder,
som komma en att fråga sig om deras
ursprung och historia, bl. a. liket af en
ung flicka utsträckt på en bädd med
blommor om pannan — kanske Jairi
dotter, som uppstått från de döda till att
blifva helgon i den katolska kyrkan —.
Det är ej så litet af teater i all denna
NATTLIG PROCESSION I GUINGAMP.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
