Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Maurice Maeterlinck. En intellektuell omvändelse. Af Alf Nyman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för öfrigt vårdas på det sätt, som brukas
med den kungliga afkomman, och
om-vändt, ifall man ändrar näringen och
förminskar cellen för en kunglig larv, så
transformeras den till en arbetsbilarv.»
Rasanden tyckes här göra de mest sinnrika
beräkningar öfver konsumtion och
produktion; i enlighet med en viss måttstock ger
den lif och mördar, öfverhopar och van-
lottar — ty siffror äro grymma och
släktet är egoist. —
Emellertid äro biårets alla stora
tilldragelser, honungssamlandet,
»bröllopsflyk-ten», »drönareslaktningen», »svärmningen»,
framställda med en sällsynt konstnärlighet;
det exakta har Maeterlinck förstått att
inrymma i ett språk, som strålar af entusiasm.
Där finnas i boken sidor, som formligen
glittra af ljus, dagg och honung; men
också andra, där han säger sin Gud rätt
beska sanningar — som t. ex. följande
fil-lippik ti il det högsta väsendet:
»Jag vet intet om dig, men något inom
mig omfattar dig redan. Du skall kanske
bli mitt fördärf, men 0111 detta icke är för
att af mina spillror forma en organism
bättre än min, då visar du’ dig sämre än
jag är, och den tystnad, som följer, när
den sista utaf mitt släkte gått hädan, skall
lära dig, att du fått din dom. Och om
du icke ens är i stånd att vilja blifva
rättvist bedömd, hvad rör oss då din
hemlighet? Vi bry oss icke längre om att söka
genomtränga den; du torde vara dum och
afskyvärd. Du har af slump lyckats
åstadkomma en varelse, som du egentligen
saknade förutsättningar att skapa. Det är
lyckligt, att du genom en motsatt slump
har utplånat honom från jordens yta,
innan han hunnit mäta djupheten af din
dumhet, och ännu lyckligare är det, att han
slipper öfverlefva den oändliga följden af
dina fruktansvärda försök. Han hade
intet att göra i en värld, där hans
intelligens icke svarade mot någon evig sådan,
där hans längtan till det bättre icke kunde
nå ett enda verkligt godt.»
*
#
Och: i själfva verket försvinner
gudstanken mer och mer ur Maeterlincks
böcker — för att ersättas af föreställningen
om den kolossala, för mänsklig lust och
mänskligt lidande indifferenta Naturen. —
»Naturen, skall man säga, är ett ord,
hvarmed vi beteckna det ofattbara ... Vi syssla
här med de hermetiskt tillslutna urnor, som
kunna sägas beteckna vår uppfattning af
världen.» Vi skulle också med lika stor
rätt kalla det: Lifvet, Döden, Det
Oändliga, Urvalet, Ras-anden —- säger
Maeterlinck; och forna tiders folk hade andra
namn: Gud, Försyn, Ödet — det hela är
alltså närmast en rent terminologisk fråga:
blott det hafva vi emellertid vunnit, att de
nya namnen »synas oss mindre hotande,
så att vi våga närma oss urnorna, röra vid
dem och i hälsosam nyfikenhet luta vårt
öra mot deras väggar. . .» Sin nästa
essaysamling »Le Temple Enseveli» (1902)
öppnar Maeterlinck också med följande
apostrof: »Je parle pour ceux qui ne croient
pas å l’existence d’un Juge unique,
tout-puissant et infaillible» — alltså den raka,
rättframma bekännelsen af, att hans
universum, trots dess oändlighet, icke mera
har rum för någon Gud eller någon annan
som helst anonym gudomlighet. Han
predikar nu naturens totala indifferentism.
Naturen är blind och okänslig — men
alldeles icke lifsfientlig; hon tolererar
människan; hon förföljer henne aldrig —såsom
det dolska ödet i de tidigare
Maeterlinck-ska dramerna. Naturen straffar, menar han,
det onda lika litet som den belönar det
goda: vårt kraf på rättvisa få vi själfva
tillfredsställa. Någon »immanent» rättvisa,
någon naturkrafternas moraliska ekvivalens
gifves alltså icke — blott den rent
fysiologiska, som vi kalla ärftlighet och
hvilken, äfven den, fungerar högst sporadiskt.
— »Om jag kastar mig i ett iskallt vatten
för att rädda en medmänniska eller jag
själf faller i under försök att störta henne
ut, så blifva följderna af den ådragna
förkylningen absolut desamma...» Och,
beträffande herediteten, fädernas
missgärningar, som enligt bibeln straffas på barnen
»allt intill tredje och fjärde led» — säger
Maeterlinck, att det väl finnes ett fysiskt
samband mellan fädernas lefverne och
barnens lidande, rnen blott för så vidt faderns
gärningar på något sätt komprometterat hans
hälsa. En heroisk handling, som varit
hälsovådlig, moraliska strapatser och ett
systematiskt dödande af de sinnliga
lustar-na, kunna, hur berömvärda de än förefalla,
vara skadliga nog, sänka lifsintensi teten
och ge upphof åt en fysiskt och psykiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0205.html
