Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nattvarden i konsten. Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIEF, IIOO-TALET. På en predikstol i domkyrkan i Modena.
mosaik och målning framställes det i den
enklaste komposition med undvikande
af den tredje dimensionen, af allt
per-spektiviskt fördjupande. Alltså ett rakt
bord tvärs öfver bildytan och gästerna
i rad bakom bordet. Det ser ut som
om de stode upprätt, men det är nog
meningen att de sitta, fast det haft sina
svårigheter för konstnären att uttrycka
det. Jesus har sin plats antingen midt i
raden eller också längst till vänster vid
bordsändan — där finna vi honom
exempelvis på en mosaik i S. Marco i Venedig,
på en fresk i Fossa — en liten by nära
Aquila —, på en relief i domkyrkan i
Volterra. Men framför bordet ses ofta
en ensam gestalt, i regel betydligt mindre
än de öfriga. Det är Judas — och det
är alls icke, som det blifvit sagdt, Taddeo
Gaddi som i sin fresk i S. Croces kloster
funnit på att skilja Judas från de
rättsinnige af Jesu lärjungar. Uppslaget är
betydligt äldre. Idén är säkert ej en
konstnärs — det var på denna tid och
långt framåt prästerskapet som
bestämde både konstverkens motiv och
motivens anordning. Förrädaren fick ej
sitta i raden af de heliga männen, hans
ovärdighet betonades genom att han
utstöttes ur deras lerets och sattes på en
skamplats. Menige man skulle vid första
ögonkastet kunna se, hvar förrädaren var
att finna.
Detaljerna kunna varieras. Ofta ses
Jesus räcka brödet till Judas, än tager
denne emot det stående, än knäböjande,
ibland har han kåpan virad om händerna
för att han ej skall vidröra det helgade
tinget. Så är fallet exempelvis på den
här återgifna byzantiska fresken i Fossa
— från 1000-talet eller möjligen något
senare — ett högst kuriöst prof på
fläckmåleri, ytsmyckande måleri, alldeles
utan försök till gruppering, liksom till
rymdverkan, figurerna platta, uppkletade
på väggen. Af alla
nattvardsframställ-ningar verkar väl denna mest
öfverras-kande och främmande, mest olik allt hvad
man är van att se.
På predikstolsreliefen i Volterra
ligger Judas på knä för Jesus, men bakom
honom smyger djäfvulen nedhukad
utefter golfvet, i gestalt af ett .
vidunderligt djur. Och under Jesu stol ligger
en liten — ytterst liten — tjur, som
skall symbolisera hans makt och välde.
Ännu på en målning från
senrenässansen — af florentinaren Pocetti, i Sienas
galleri — har Judas bakom sig en
lurande katt, som antagligen i sig
innesluter en ond ande.
Nattvarden i den traditionella
kompositionen finner man bland annat på
bronsdörrar i Benevent, Pisa, Pistoja, S.
Zeno i Verona — oftast med Judas på
skamplatsen framför bordet. Något
uttryck kan man ej begära af dessa små
summariskt behandlade figurer i ett
svår-bearbetadt material. De franska
försöken — i Dijon m. fl. — känner jag ej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
