- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
304

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den sjuke mannen och hans kaotiska styrelse. Af Nicholas C. Adossides. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hördt stora utgifter. Utom Yildiz finnas
i hufvudstaden andra centra för
spioneriet, i spetsen för hvilka andra
framstående ämbetsmän fullgöra den ädla
plikten, t. ex. ministern för polisväsendet;
stadsprefekten, guvernören af Pera och
högt ställda tjänstemän af alla slag,
civila och militära. En spions åligganden
äro mycket olika och på samma gång
mycket enkla. Hvar och en måste
genom sin chef som mellanhand meddela
sultanen allt, som möjligen kan anses
farligt för hans säkerhet eller hans
styrelses prestige. I korthet sagdt, det måste
vakas öfver att den kejserliga viljan på
det noggrannaste drifves igenom, antingen
den blifvit öppet eller hemligt uttryckt.
Genom att blanda sig med grupper af
middagsätande gäster på kaféer, ölstugor
och restauranter eller följa en klunga
vänner, som gå gatan framåt, försöker
spionen att ta reda på hvad det talas om,
hvilka utländska tidningar som läsas, och
hvad man gör och icke gör. Posterad
framför en i onåd fallen ministers eller
en liberalt sinnad ämbetsmans bostad
iakttar han de som gä ut och in och
bemödar sig om att kunna redogöra för
dem. X-Bey gick in för att besöka
Z-Effendi — det är alltid nog för att lämna
stoff till en präktig rapport.

Spionernas betydenhet växlar efter
platsen, där de arbeta. På en bal eller
en mottagning vid franska eller ryska
ambassaden kan man till exempel få se
åtskilliga i vackra uniformer uppträdande
tjänstemän, och man skulle förmoda att
dessa vore herrar, som blifvit inbjudna
och gjort sig den mödan att komma.
Visst inte, de flesta af dessa herrar
äro där endast för att afgifva rapport
till sultanen. Denna skara spioner har
mycket att göra, och då de nio gånger
af tio ha absolut ingenting att anmäla,
hitta de på något. Dag och natt är
deras fantasi i verksamhet för att dikta

ihop en sammansvärjning, tänka ut en
anklagelse. Emellanåt ha de ingen
framgång, men i allmänhet blir följden den,
att en oskyldig man skickas i fängelse
eller landsflykt. Deras offer väljas i
synnerhet bland rättskaffens människor, de
politiskt missnöjda eller dem som hysa
liberala idéer, och de ta sin tillflykt till
följande skändliga knep: de gömma
komprometterande papper af förrädiskt
innehåll i det hus, där den oskyldige, som
de vilja bringa på fall, har sin bostad,
och sedan laga de så att polisen får fatt
i dem.

Men Abdul-Hamid, som icke önskar
afskräcka sina nitiska agenter, straffar
aldrig en falsk angifvare. Äfven om den
anklagades oskuld råkar bli fullt bevisad
och sultanen låter honom gå fri —- i
hvilket fall han i allmänhet betalar
honom en penningsumma som godtgörelse
— förblir dock belackaren ostraffad.

Spioneriet har som en frätande
sjukdom gripit omkring sig i Turkiets
förnämsta släkter. Det utöfvas till och med
bland medlemmarna af samma familj,
far emot son, son emot far, broder emot
broder. Hans Excellens, framlidne
Dja-vid Bey, son till Halil-Rifaat Pascha,
storvisir, som dog för ett par är sedan,
an-gaf sin egen far inför sultanen. En
turkisk ambassadör, ackrediterad hos en
stor västerländsk kontinentalmakts
regering, angaf äfvenledes sin egen far, och
fadern angaf honom. Skandalen påstod, att
dessa anklagelser gjordes efter aftal mellan
far ochson och att deras enda afsikt därmed
var att vinna kejserlig belöning och nåd.
Detta är fullkomligt tänkbart, och det
händer ofta att två släktingar eller
vänner komma öfverens om att angifva
hvarandra. Handlingssättet är ovärdigt —
för att uttrycka sig mildt — men det
lönar sig, och det är hufvudsaken.
Sultanen låtsas hålla så mycket på sina
kun-skapare, att han till och med tillåter dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free