Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den sjuke mannen och hans kaotiska styrelse. Af Nicholas C. Adossides. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Europa och anfalla honom eller också
tillägna sig idéer, som äro fientliga emot
hans regeringsprinciper. Den enda dröm
han alltid hyst är att afhålla sina
undersåtar, så mycket han kan, ifrån all
beröring med det fria Europa. Om han
kunde, skulle han utan tvifvel afskära
Turkiet från hvarje förbindelse med de
öfriga europeiska staterna, men som detta
är omöjligt, har han allt mer och mer
försökt resa en barriär mellan Europa
och de länder, öfver hvilkas öden han
råder. Följaktligen är en turk, som till
hvad pris som helst vill lämna landet,
nästan tvungen att ta till flykten, sista
utvägen för att skaffa sig individuell
frihet. Men som möjligheterna att komma
ut ur landet äro ytterst små på grund
af de oräkneliga spionerna och
polistjänstemännen, är det nödvändigt att
gripa till knep af olika slag. Enda sättet
är att vara slug och påhittig. På
följande vis lyckades en turkisk officer,
Obeid Bey, adjutant hos sultanen, fly ur
landet med en vän, som också var
officer. De gjorde en hemlig
öfverenskom-melse med kaptenen på en fransk
postångare, och fem minuter före båtens
affärd kommo de ridande i galopp, i full
uniform och med bröstet öfversålladt af
ordnar, från Yildizpalatsets håll. I det
de plötsligt stannade framför ångaren,
tillsade de poliserna, som bevakade
landgången, att hålla hästarna. Därpå
hoppade de ned och ropade: »Det är en
ungturk ombord, vi måste arrestera
honom. Sultanen har befallt det.» De
rusade upp på däck, och innan de
olyckliga polistjänstemännen anade hvad det
var frågan om, lade fartyget ut.
När en turk flytt, blir sultanen rasande.
Om flyktingen är en person af
betydenhet, blir hans raseri så mycket större, och
han telegraferar till sina agenter i
främmande länder, att de skola söka reda på
flyktingen och råda honom att återvända.
Hvad sultanen fruktar mer än allt annat
är röjandet af hans hemligheter och
anfall af den europeiska pressen. Han är
också rädd för att den mängd ungturkar
och politiskt missnöjda, som bo i
utlandet, sålunda skall kunna ökas och
ut-lofvar därför en stor belöning åt hvem
som vill komma tillbaka. Något än mer
besynnerligt är att Abdul-Hamid alltid
håller sina löften, enär han ej genom att
bryta sitt ord vill afskräcka andra, som
måhända flytt och som han önskar locka
tillbaka. Emellanåt visar han sig
öfver-seende äfven mot dem som mest
våldsamt anfallit honom. För femton år
sedan flydde Mourad Bey, en turk af hög
rang, först till Paris och därpå till
London, där han om sultanen talade och
skref sanningar, som verkligen voro
mycket svåra för Hans Majestät att smälta.
Men då han efter tre års vistelse i västra
Europa hade gjort slut på sina tillgångar,
antog han sultanens erbjudan och
återvände till Konstantinopel för att där
bekläda ett högt ämbete. Han var dock
alltid misstänkt och öfvervakad. Om han
i Konstantinopel sagt blott tusendelen
af hvad han sagt emot sultanen, då han
var i västerlandet, skulle denne samme
Mourad Bey vid det här laget säkerligen
icke ha varit vid lif, eller åtminstone hade
han försmäktat i ett af de otaliga
fängelser i någon aflägsen del af riket, där
enligt sultanens vilja rättskaffens
människor, liberaler, ungturkar och misstänkta
personer, inspärras tillsammans med
brottslingar och banditer och behandlas värre
än förbrytare. Hur många ädla
karaktärer ha ej den ena efter den andra
försvunnit, hur många familjer äro ej
försänkta i sorg, ruinerade och upplösta,
hur många olyckor ha ej inträffat i detta
stora ottomanska rike under de sista
tjugofem åren! Man skulle kunna
fortsätta i oändlighet med att räkna upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
