Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ryttaren. Af Bertel Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYTTAREN
AF BERTEL GRIPENBERG
Blott stoft af stoft, blott kött af kött,
blott jord af jord jag är.
Ej mer mot höjderna som förr
mig flygstark vinge bär
och aldrig mera ser min blick
den rymd jag haft så kär.
Förbrunnet, falnadt nu är allt
som eld och ande födt,
förrunnet, svalnadt är det blod
som engång brann så rödt
och håg som hög mot himlen flög
i dvala slumrar sött.
Själf har jag tändt, själf har jag bränt
allt heligt lifvet gaf.
själf göt jag kval i min pokal
och gift i lifvets saf,
och mina bästa strängar själf
på trots jag skurit af.
Hör, vinden går i vissna snår,
hans röst är djup och dof.
1 dunkel skog, där ljuset dog,
nu håller fruktan hof.
Och regnets röst i gråblek höst
nu hviskar dödens Jof.
Hör tunga steg på regnmjuk väg,
hör långsam, taktfast traf,
med återskall likt mullens fall
mot kistan i en graf.
Där rider an en allvarsman
så hög ur dimmans haf.
Rid an, rid an, du riddersman
i flor och sorgetyg!
Rid djärft och fort fram till min port,
ej mer i skuggan smyg!
Din ridt var lång, och denna gång
skall äfven min bli dryg.
Rid an, du svarte riddersman,
jag fruktar dig ej mer!
Jag sått min sådd och sålt min brådd,
ej hösten skörd mig ger
och målet som jag drömde om
jag ej i längtan ser.
Ej fasa går i dina spår
för den som hopp ej när.
Ej frist och nåd för nya dåd
af dig jag mer begär.
Välkommen, vän! Som man bland män
jag redobogen är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
