Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf och Magda von Heidenstams bröllop på Olshammar 1857, beskrifvet i bref från Johan von Heidenstam, brudgummens broder, till deras åldriga moder i Karlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyfiken, tager upp sin lorgnet sätter den
helt vårdslöst för ögat. Solen blir flat:
Gösta gör sin toilette. Solen blir topp
tännande, sänder en glödande stråle midt
i facen på Gösta och ryter: »Hvad gör
du där?» — »Klär mig till brölloppet,
Herr Sol!» svarar Gösta och går försiktigt
ur vägen. »Jaså, min vän!» svarar solen
förlägen, denna Sol som förgäfves sökt en
maka hela sitt förflutna lif. Han tittar i
kök, i visthus och kamrar, allt talar om
bröllop; han ser sig omkring i den vida
nejden, i Herrgård och i koja, alt talar
om bröllop. Ja! jag tror att fåglarne
qvittrade derom, ty Solen förstod nu grant
hvad som var å färde och beslöt att på
sitt sätt fira denna dag, och höll ord, ty
en vackrare dag har väl än ingen sett. I
Rummet snedt emot det, der solen
öfver-raskade halfmånen och Göstas toilette,
lyste också månan, men full och klar.
Det var Marskalkarnes rum, låtom oss
kasta en slöja, eller en handduk deröfver.
Till saken! till saken! hör jag Mamma
utropa, men jag svarar: Komla dit, komla
dit, Nådig Lagman. — Således till saken!
Uti prestgården slamrades med mortlar
etc. etc. och så var det äfven på
Ols-hammar. Man fjeskade litet hvar, efter
bästa förmåga. Efter frukosten får jag
bud från Sophie, * som önskar tala vid
mig. — Hals öfver hufvud — ty att springa
hörde till ordningen för dagen — rusar
jag från mitt rum, öfver gården, in i
skänkrummet, der Sophie hade
bakelse-affär, som rönte mitt lifliga deltagande,
det jag ock mundtligen uttryckte så länge
den förut intagna styfva frukosten tillät.
Sophie utropar stammande och halfqväfd
af en Wiener-tårta: »Janne! du är äldsta
Marskalken!» »Ja Gud nåda mig», svarar
jag, så godt min bakelsenöd medgaf. —
»Det är således din plikt,» fortfor Sophie
sväljande storliga, »att i guld och gröna
skogar dekorera salen, der brudparet skall
vigas» — Jag kunde blott svara ett oredigt
»Jaså!» Sophie fortsätter: »Gröna skogar
hafva vi rundt omkring oss och guldet det
skänker ditt uppfinningsrika hufvud.» Hade
hon sagt silfver, skulle jag ansett det såsom
en alussion och funnit mig piquerad, men
nu kände jag mig smickrad och beslöt i
djupet af mitt hjärta, att rättfärdiga denna
* Brudens äldre syster.
smickrande tillit. Sophie, som på
Ols-hammar är en liten Kung i stort,
kommenderade genast en liten armée af pigor och
drängar till mitt högqvarter. Jag utdelade
mina ordres och inom en timma hade jag
en massa pyramidel-enar m. m., från
skogen, krukvexter och lefvande blommor
från orangerieren på Aspa, resliga
ormbunkar och sparisgräs, kandelabrar och
pallar af diverse slag, silfverarmstakar, ljus,
blomsterbuketter och urnor, m. m. m. m.
som icke så noga kan spetificeras. Och
nu började mitt verk, att lägga snaror för
det täcka könets hjertan. Med vigtig min
gjorde jag mina ordinationer och se, just
då middagen var färdig, hade jag
förvandlat denna sal till ett litet Eden af
gröna vexter, ljus och blommor, som,
frapperade mig sjelf, säkerligen än mera
sällskapet. Nog af: anordningen var
charmant Innan vi gå till bords — ty vi
åto på gående, eller som man säger:
stående fot den dagen — måste jag
omnämna, att ännu flere gäster på
förmiddagen ankommit långväga ifrån. Middagen
var såsom vanligt delicat, men hvaraf den
bestod, minnes jag nu ej. Bröllopsgästerne
voro bjudne till kl. 5 eft. m. emedan-
af-sigten var att förrätta vigseln i
Bruks-kyrkan, som ligger alldeles in vid gården,
men fruktan att de lunnklädda damerna
skulle få snufva, förändrade denna plan
och gästerna kommo sålunda väl tidigt
för Marskalkarne, som ej fingo sofva
middag den dagen. Men å propos
Bruks-kyrkan, så vill jag nämna, att den är
byggd af S:ta Birgitta, hvars porträtt finnes
däri, jemte andra målningar af värde.
Fönstren äro i färger, med gamla Adeliga
vapen. Utanför kyrkan ligger en sten,
hvarifrån S:ta Birgitta steg till häst, då
hon skulle rida till Wadstena kloster, och
den ädla damen var så full af religion,
att hennes tyngd intryckte ett märke i
stenen, ännu synligt och väl prägladt. Jag
var denna dag klädd i stor Uniform och
såg ganska bra ut. Man tog mig allmänt
för Prinsen * och köksmadamerne gingo i
gevär då jag passerade. — — — —
Omkring rotundan på gården var en
ring af Marechaller och långsut hela vägen
från gården till stora landsvägen, en ätton-
* Prins August, som senare anlände från
Stjern-sund som bröllopsgäst och dansade kronan af
bruden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
