Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf och Magda von Heidenstams bröllop på Olshammar 1857, beskrifvet i bref från Johan von Heidenstam, brudgummens broder, till deras åldriga moder i Karlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPTEN NILS GUSTAF VON HEIDENSTAM.
kommer om 8 dagar. Lef väl och hälsa
hjertl. alla från Mammas tillgifne son
Janne.
Stockholm den 14 November 1857.
Min goda, älskade Mamma!
För Mammas så innerligen kärkomna
bref af den 6 dennes tackar jag så mycket.
Mutter lilla! i detta bref skall gedigna
saker förekomma, men att berättelsen skall
fullkomligt afslutas innan Jul, som Mamma
begär, det kan jag omöjligen lofva med
säkerhet, ty jag kan ej belasta mitt
samvete med tanken att hafva ofullständigt
redogjort för den viktiga tilldragelsen. Jag
skall emellertid göra mitt bästa att 0111
möjligt sända Mamma ett och annat extra
bref i ämnet. För koleran här behöfver
Mamma ej vara det minsta rädd, ty den
är slut och endast några få kvarligga ännu
sjuka. Men nu bör jag ej längre låta
vänta på bröllopshistorien. — Jag slutade
mitt sista bref härom med början af
vigselakten, och då jag svårligen om denna
kan säga annat än hvad som i
kyrkohandboken såväl som i Psalmboken finnes
till läsandes, om ej att båda de giftandes
svarade ett ljudeligt »ja» på prestens fråga
om de ville gifta sig, så börjar jag detta
bref der vigseln tog en ända. Nu voro
de tu således ett, — ehuru på 4 ben men
ett voro de i allt fall, så godt som möjligt.
Man har exempel på sådant. Presten stod
ännu qvar vid kullerstolen, flat och
förlägen, ty brudparet hade vändt honom
ryggen för att med obeskriflig, men väl
cacherad rörelse omfamna, först föräldrarna
och sedan hela det öfriga sällskapet, ingen
förglömmandes. Då emellertid jag, såsom
äldsta och förnumstigaste Marskalken, hade
del af alla dagens hemligheter och fint
anlagda intriguer, icke kunde eller hade
rättighet att låta sällskapet såder gå löst
på de nygifta, så hade jag i god tid
instruerat min kår af tjänsteandar att, just
som presten sade Amen, bjuda .honom ett
glas champagne och samtidigt till mig och
ännu en marskalk på silfvertalrikar
öfver-lemna hvar sitt champagneglas (med vin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
