Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från operan och konsertsalarna. Af Andreas Hallén. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har operaverksamheten under säsongen
utmärkt sig för större lifaktighet än förr,
så har konsertlifvet äfven bjudit på mångt
och mycket. Först må då nämnas operans
fjärde och femte symfonikonserter, af
hvilka den fjärde upptog de norsk-svenska
namnen Sinding, Berg, Sjögren,
Sten-hammar och Alfvén. Nyheter voro
emellertid endast tvenne sångnummer för
baryton och orkester af Natanael Berg,
föredragna af herr Forsell, och de öfriga
numren för programmet utgjordes af Sindings
D-mollsymfoni, ett visserligen
kontrapunktiskt intressant men ganska kärft klingande
orkesterverk, Alfvéns båda bekanta
orkesterdikter » Skärgårdssägen » och
»Midsommarvaka» samt visor med piano af
Sjögren och Stenhammar, sjungna af fröken
Davida Hesse. Den feinte och sista
konserten hade endast namnet Beethoven på
programmet och uppfördes ouvertyrerna
»Coriolanus», Leonora n:o 3 samt den
nionde symfonien, nu som förr endast med
operans körpersonal, förstärkt med några
af solisterna. Båda dessa konserter voro
talrikt besökta, då däremot de föregående
under säsongen genom olämplig tid och
bristande annonsering gåfvos för ett ringa
fåtal åhörare.
Konsertföreningen ihågkom på sin
tredje konsert hundraårsdagen af Jos.
Haydns död genom uppförandet af en
symfoni, och som solist medverkade herr
Wilhelm Stenhammar, föredragande en egen
ny pianokonsert, samt utfördes dessutom
hans nya tondikt »Midvinter» under herr
Aulins direktion. Båda kompositionerna,
isynnerhet pianokonserten, bjuda på
ganska originella motiv och intressant
orkesterbehandling, men röja tillika en orolighet
i formgifningen, som mer än i föregående
verk påminner om »Sturm und Drang»
och det nu för tiden så ytterst moderna
originalitetsjäktandet. På föreningens sista
konsert gafs som hufvudnummer den stora
symfonien »Harold i Italien» af Hector
Berlioz, hvilken redan för tre år sedan
på en af samma förenings konserter
introducerades. Nu utförde professor Henri
Marteau från Berlin altviolinsolot och
bidrog därigenom icke oväsentligt till en
förträfflig helhetsverkan. För öfrigt var
den från skilda håll sammanställda
orkesterns utförande af det fordrande verket
rätt tillfredsställande och äfven ackompanje-
Fot. Hase & Sohn, Freiburg.
EDOUARD RISLER.
manget till den äfvenledes af herr Marteau
föredragna violinkonserten i D-dur af
Johannes Brahms förtjänar ett godt vitsord.
Herr Marteau firade här strax därpå sitt
25-åriga konstnärsjubileum på en extra
konsert af konsertföreningen, hvarvid han
föredrog violinkonserterna i A-dur af
Mozart och D-dur af Beethoven samt
dessutom spelade den långa och
ansträngande partitan i D-moll af J. S. Bach.
Herr Marteau är sedan sin första konsert
härstädes i oktober 1894 alltid en
kär-kommen gäst och har äfven visat sin
sympati för vårt land genom att på flera
konserter i utlandet framföra svenska
kompositioner. På hans initiativ stiftades nu
senast under hans härvaro en
Berwalds-förening, som skall hafva till uppgift först
och främst att till trycket befordra denne
så sent erkände svenske tonsättares större
orkesterkompositioner. Med anledning af
förutnämda Marteaujubileum har en
in-strumentmakare Meyer i Berlin under
benämningen »Marteaupris» skänkt en violin
till värde af minst 1,000 mark att hvarje
år under 10 års lopp tilldelas en af
musikaliska akademien utsedd elev i
violinspel. Detta år tillföll priset en ung
talangfull elev, fröken Johansson, och utdelades
vid ett extra sammanträde af akademien
i närvaro af herrar Marteau och Meyer.
Efter soloföredrag af den förstnämnde på
det nya instrumentet fick man konstatera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
