Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■sia af att lustspelet mottogs med
någon sorts ostentativ triumf. Jag
tror att detta hade sin grund i
att publiken blifvit nervös öfver
att »frigjorda» och estetiska
synpunkter under de senaste
decennierna i romaner och dramer
alltid fått rätt. De bestående
formerna för uppförande och
sedlighet hade icke några tillräckligt
intelligenta försvarare, och då
man led af obotlig moralisk
feghet och fruktade att bli kallad
obildad, fick man böja sina
borgerliga hufvuden under de
litterära gisselhuggen. Nu tyckle man
att upprättelsens timme slagit.
En obestridligen begåfvad man
utan misstänkt högerkulör eller
något positivt religiöst läste lagen
för dem, som »lefde lifvet fullt
och helt och själfhäfdade sig i
jublande lifstro», och hvad mer
var, han behagade till och med
skratta. Tyvärr lät skrattet ej
smittande. En giftig, -dräpande
’ satir “skulle han säkert ha kunnat
skrifva, hans lustspel fick ej
-lifvets friska färg.
Med fin takt för den sceniska
optiken spelades stycket som en
fars af Dramatiska teaterns artis- Fot’ Atel,er ,æ‘a’
ter. De gjorde sin sak bra, och ANDERS DE WAHL S0M BARDOLF I EROTIKON.
särskildt hade hr de Wahl med
sin stora komiska talang utformat en utomor- rusningar voro de andra herrarna och da-
dentligt rolig farstyp eller rättare spextyp merna också berömvärda i sina ansträng-
af författaren Bardolf. Det är alldeles sä- ningar.
kert, att den begåfvade skådespelaren mäk- Utmärkta voro regien och uppsättningen
tigt bidrog till styckets publikframgång. i sista akten med dess speciella stockholms-
Af Bardolfs maka fru Stella hade fru stämning. Man nästan kände myllret på
Augusta Lindberg skapat en mycket lyckad Strandvägen och tyckte sig skönja Söders
företeelse, som dessutom har de bästa sa- silhuett i bakgrunden.
ker att säga och sade dem på ett bra Det bästa åt barnen, heter det. Går
sätt. man in på detta så lämpar sig Ernst von
»När jag tänker på, hur stolt, hur skönt Wildenbruchs Rabensteinarens dotter ej
jag gett mig åt andra i hänförd lidelse och ens till barnpjäs. Den är rent ut sagdt så
hur det hela tiden sjöng i mig, detta gör ledsam att den passar till galaspektakel,
du bara som en protest mot samhället» Påminner den ej om någon sorts pojkböc-
framslungades med ett patos, som bör ha ker man läste i sin mest okritiska ålder,
öfverensstämt med önskningarna hos för- J. O. Åbergs och Lodbroks romaner för
fattaren till denna verkligen dråpligt kvicka ungdom med »veten I» och »fuller väl
replik. Serenius, herr August Lindberg, och kännen I»? Shakespeare skref »Stormen»
Triewald, herr Lavén, fyllde alla rimliga för Jakob I, Goethe författade ett och an-
anspråk, och så vidt jag kunde uppfatta i nat för hofvet i Weimar, men von Wilden-
den kaleidoskopiska röran med ut- och in- bruch tyckes i sina pjäser för Wilhelm II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
