Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Allfadershymn. Af Harald Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLFADERSHY/AN
Af HARALD JACOBSON
1 lugn dorik mitt tempel hvilar,
i oleanderns rosenro.
Rundt om kolonnen ödlan kilar,
i arkitraven svalor bo.
När offerrök i ryktets hallar
på yrselstigar anden drog,
en menlös krans från templets vallar
all lyckoglans från lagern tog.
Jag ropade åt templets Herre:
»Hvi gjorde Du mig helt till barn,
som sorglöst vred hvar snara värre,
när andra sleto lätt dess garn?
Du gaf mig blott en fattig luta,
som ej betvingar rika skrin . . .
Så må mitt eget blod begjuta
Din altarrund som offervin!»
Men templets Gud bestod dock profvet,
som hundra, hundra gånger förr,
och ryckte undan döden rofvet,
fastän jag stod i grafvens dörr.
Likt ler Han kramar krämarsjälar
och leder guldet, dit Han vill.
Och ingen man moralen spjälar
med fromma språk, när Han slår till.
Från tempeltrappan gladt jag blickar.
Hvad Guden vill, det vinner jag.
Ej nycken ut min bana prickar;
den löper fram i evig lag.
Och ser jag stjärnegåtan glimma,
jag spörjer ej om när och hur.
I nyets linjefina strimma
jag skönjer Skaparns signatur.
Min vrå Han skall med liljor råga,
min luta med zefyrens ton.
Natur och sångarhjärtat låga
i syskoneld för Alltets tron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
