Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Vintermörker. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andlöst:
— Hur vet du — ? Och du lät
henne gå — ?
— Med Helgas vil ja bröt j,ag ej
krafter. Jag visste hon skulle gå, då
du kom. Gick du en gång för
hennes skull — nu har hon gått för din. —
— Och detta har diu sett?
— Intet har jag sett och intet har
jag hört. Mycket har jag — blind
och döf — förstått; bäst att v,ara blind
och döf. Gå och lägg dig. Vi
garf-vade nya fårskinn till julen, två ligga
bakom ugnen. — Gamla Agneta gick
bort med den rykande pärtstickan.
Kårfinn kommer ihåg Gudmunds
ord. — Ingen emellan oss. — Han
förstår, annorlunda kan det icke vara,
Helgas bortgång är nödvändig, och i
ett .andetag ser han hvad som
tilldragit sig under den flydda timmen. —
Han går åter ut.
Han smyger sig in under fähustakets
slagskugga, spejar åt alla håll öfver
den ändlöst vida slätten. Hvart har
hon ställt sin färd, omgifven af
vinternattens ödslighet och kyla och af
tjutande ulfvar ? Han hör dem skälla ooh
gläfsa i nordväst.
Långt ner i öster ser han röken från
en osynlig skorsten, en fin ishvit slöja
stiger rakt upp till mångatan, som
spänner bro öfver grantopparna i den
afslägsna skogslinjen.
Prästtjället ligger där borta. Och
fjärran ifrån, bortom skogsbandet, kan
man nu i den fullständiga tystnaden
höra Ålands haf dåna mot skären.
NORDISK NEJD. KOLTECKNING AF IVAR CONRADSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
