Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nyare svensk prosakonst. Av Carl R. af Ugglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att ett ögonblick falla ur rollen af
kritisk iakttagare och kallblodig analytiker.
Konturernas skärpa, intryckets spontanitet
förloras därför icke. Man behöfver bara
läsa den förträffliga skildringen af det
nyssnämnda stora strejkmötet för att
besanna det. Dessutom är förf. en ovanligt
vederhäftig psykolog, åtminstone om jag
så får säga empirisk psykolog. Själfva
händelseförloppens psykologi, det
undermedvetna skeendets är icke hans sak, men i dess
högre grad de enskilda individernas och
de fixerbara typernas. Det är ett stort
och brokigt galleri af individer och typer
Ossian-Nilsson har varit i beröring med
och med hvilka han förstår att göra oss
förtrogna. Nästan alla äro de af en fast
och öfvertygande formgifning, som ej ett
ögonblick tillåter oss tvifla på deras
sanning, med sina egenheter och
karaktärsdrag, sina skiftande lynnen och olikartade
ansiktsmasker. Det gäller särskildt
staffage-figurerna. En figur som den unge
fanatikern Adrian är ett mästerverk, så
mångsidigt belyst och dock så konsekvent
som han är hållen. Okunnig och
okultiverad, frånstötande och amerikaniserad,
och dock målmedveten, glödande, härdig,
af det bildbaraste material, i grund och
botten en bra gosse som han är, anar
man i honom morgondagen med en
blandning af skräck, afsky och beundran. Långt
mindre markanta äro hufvudpersonerna.
Kandidat Hall själf, hjälten, idkar man ett
allt för förtroligt umgänge med för att få
ett riktigt säkert grepp på —- det händer
ju ofta så med personer ur vår förtroligare
krets — och hans älskade är med afsikt
mystifierad. Skalden Wide är för min
personliga smak allt för deklamatorisk,
men han deklamerar icke illa. Hans stora
tal om barbarernas anlopp mot Hellas’
dalar och kulturens heliga tempelberg är
ett sällsynt ståtligt oratoriskt bravurstycke.
Allt detta sammanhålles af en helt
enkelt förträfflig komposition. Man märker,
hur ämnet under en troligen mycket lång
tidsrymd sysselsatt förf:s tankar, och då
det utgår ur hans hand sker det med det
trofast genomarbetades säkra jämvikt. Det
är en balans och en elementens
samarbet-ning i denna bok som man har rätt att
ställa mycket högt, framför allt då man
tar i betraktande dess i våra dagar nästan
skrämmande omfång — 390 tättryckta
oktavsidor — och stoffets rikedom. Det
finnes här ingenting af tillfällighet och
hafs. Detaljer, som man först uppfattar
som till blott för att belysa en situation,
ge relief åt en konflikt, gå igen och klinga
tillbaka i det följande, och med den
allvarlige romanskriftställarens medfödda
förmåga knytes så utvecklingsfas efter
utvecklingsfas, episod efter episod samman till
det afrundade helt, som det förstklassiga
konstverket bör vara. Halls uppträde med
konsul Ström, Nylens tryckfrihetsåtal, »ar
beterskans» hemlighetsfulla bref förknippas
alla som musikaliska motiv till
grundtemat för att stödja och förstärka detsamma.
Hvad man än må tänka om
»Barbarskogen» — och det kan, som sagdt,
tänkas olika därom — har den åtminstone
alltid rätt till obegränsad aktning som en
formellt förträfflig roman af det slag, som
nu icke så ofta skrifves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
