Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nyare svensk prosakonst. Af Carl R. af Ugglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framdragit som särskildt markant i den
stockholmska herrtypens psykologi: förkärleken
för dåliga kvickheter. Hr Öberg har ett
outsinligt förråd af dylika, och han
serverar i medeltal en 2 å 3 på hvarje sida,
en del hämtade direkt ur den periodiska
skämtpressens senare årgångar. Det är
verkligen mer än troligt, att det är just
sådana som i ett äkta svenskt
kamratsällskap utgöra den väsentliga underhållningen,
hälsade med de uppmuntrande skratt, som
sägas förlänga lifvet och som också nästan
utan undantag af ett tacksamt auditorium
kommer föredragaren till del i »Det stora
kontoret». (Inom parentes: hade icke
enligt häfd en kritiker den själftagna rätten
till olympisk öfverlägsenhet, kunde nog det
gamla ordet gälla: den som är utan skuld,
han kaste första stenen.) Det är under
sådana förhållanden endast naturligt, att
vitzen spelar en förhärskande roll. Hos
Eugen Beauclair har den t. o. m. ingått i
en sådan intim förbindelse med hans
väsen, att han inte ens i den upprörda
uppgörelsescenen med den otrogna makan kan
låta bli att briljera med sin förmåga till
omväxling med den gamla goda
melodramens passionerade: »ha!»
Eugen Beauclair är annars af förf.
utrustad med en »öfverkänslig grubblarnatur»
och ett »blixtsnabbt uppfattande
konstnärs-öga». Som en homerisk hjälte kan han
knappast någon enda gång framföras på
scenen utan stående epitet af detta slag;
han säges vara skarp »tänkare», och hans
reflexioner om lifvets besvärlighet eller
dödens visshet upphöjas till rang, heder
och värdighet af »metafysiska grubblerier».
Dylika förklarande noter äro för läsaren
särdeles välkomna. Jag är rädd att han
annars lätt kunde umgås med honom alla
de 413 sidorna igenom utan att märka i
hvilket fint sällskap han vistats.
Hugo Öberg som författare lefver helt
och hållet på det yttre lifvets plan. Och
håller han sig där, lyckas han ibland i
»Det stora kontoret» något mera intressera
än eljest. Han kan beskrifva en gata eller
en människoexteriör på ett fullt korrekt
sätt. Har hans syfte icke heller varit
annat än att ge en rad teckningar af vissa
hufvudstadskretsar såsom de uppfångas i
en kameralins af medelgod skärpa, torde
han väl i hufvudsak ha nått det. Vidare
intressanta bli de därför icke och ha un-
der alla omständigheter ingenting att säga
en. Man har också till slut lika svårt att
fördraga kontorets herrar som sådana slags
personer som uppehålla ens tid med tomt
babbel och känner samma hjärtliga lättnad
då den ena som den andra parten lämnar
en i ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
