Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Calvin. Föredrag vid Religionsvetenskapliga sällskapets i Stockholm högtidssammankomst den 21 september 1909. Af Harald Hjärne. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spekulation eller tro, icke
häfdaforsk-ning.
Hvad Calvin såsom utprägladt religiös
personlighet ännu i dag betyder, det
vitsordas såväl af anknytningarna till hans
namn och läror inom de kyrkosamfund
han själf eller hans lärjungar grundat
som af de ständigt förnyade angreppen
mot hans kyrkliga teori och praxis.
Calvinister i allra strängaste mening äro
numera säkerligen mycket sällsynta,
åtminstone bland dem, som gjort sig
grundligen hemmastadda i hans teologi. Men
äfven sådana reformerta, som ställa sig
kritiskt till sin lärofaders auktoritet,
betona gärna de djupa grundtankarna till
och med i hans kärfva förkunnelse af
det obetingade nådevalet och i den
uppfostrande kraften i hans fasta kyrkotukt.
A andra sidan bryta ifriga lutheraner
stafven öfver hans nattvardslära, som dock
kommer Luthers egen så mycket
närmare än Zwinglis, och anklaga
honom såsom den egentlige
upphofsman-nen till hvad som kallas
»ultraprotes-tantiska» villfarelser och sedvänjor. Af
katolikerna fördömes han nästan ännu
skarpare än Luther för
kyrkosprängnin-gens synd och olyckor, medan
fritänkarna gång pä gång återupplifva det
hemska minnet af hans kättarräfst emot
Servetus.
Från dessa apologetiska eller
polemiska synpunkter ämnar jag icke betrakta
Calvin och hans verk. Det må dock
framhållas, att det ligger mera skäl i att
så behandla honom, än om man helt
och hållet ställer sig på den indifferenta
kulturhistoriska ståndpunkten. I förra
fallet kommer åtminstone det väsentliga
i Calvins lif på tal, under det att
likgiltigheten därför måste leda till en blek
och konturlös åskådning. Den
uppfattningen, att religionen grundar sig blott
på en psykologisk illusion, är mindre
gynnsam för den historiska behandlingen
af ett sådant ämne än en personlig
öf-vertygelse, om också alldeles motsatt
Calvins egen tro. Det är i detta
afseende betecknande, att ett af de bästa
arbetena om Calvin är författadt af en
uppriktig katolik, (Kampschulte), som med
verklig historisk kritik förbinder ett öppet
sinne för det lefvande och sanna i
reformatorns nitälskan.
Redan en kortfattad öfversikt af
Calvins lefnadsöden är ägnad att för hvarje
fördomsfri iakttagare bekräfta ett sådant
intryck.
Johannes Calvinus eller, såsom hans
icke latiniserade namn lydde, Jean
Cauvin, föddes i biskopsstaden Noyon i
Picardie den 10 juli 1509 af ansedda
borgerliga föräldrar, således i en
samhällsklass, som stod högre än den, hvarur
Luther framgått, liksom också hans
nordfranska hemort, i de sedan romartiden
blomstrande Nederländernas närmaste
grannskap, var en vida äldre och rikare
utvecklad kulturbygd än Thuringen på
gränsen till tyskarnas från slaverna
eröf-rade kolonier.
Fadern var enrättslärd med åtskilliga
ansträngande och indräktiga
ämbetsman-navärf, tillhörde alltså hvad som i
Frankrike kallades legisternas stånd, som
sedan länge rivaliserat med klerkerna och
kraftigt hjälpt till att utbilda den
kungliga förvaltningen i motsats till den
andliga makten. Spänningen emellan de
båda yrkesklasserna eller (för att nyttja
en modern term), »byråkratierna», den
kyrkliga och den världsliga, utgör
den egentliga röda tråden i Frankrikes
hela samhällsutveckling, från Filip den
skönes tid ända in i våra dagar. Men
däraf uteslöts dock ej i många fall, där
intressena kunde mötas, en viss
samverkan, om också under ömsesidig misstro
och med ömtåliga beröringspunkter. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
