Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Sigfrid Siwertz. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Af SIGFRID SIWERTZ
Med 4 bilder
OR HEDBERG betonade för icke
så länge sedan i några intressanta
teaterartiklar från Paris
komediens mera lokala karaktär. Med
sina hemliga anspelningar och skämt för
den invigde är den strängt taget bunden
vid sin stad och sitt land. Den är en
det mogna och ironiskt själfmedvetna
samhällslifvets blomma. Den har sin orts
doft och ton och är en god mätare på
dess kultur och afslipning. Paris har
sin komedi, Köpenhamn har sin, men
Stockholm...? Nej, det måste äfven den
eldigaste lokalpatriot förneka. Stockholm
har haft sina sångare, sina skildrare i
roman och novell, men ej sin komedi.
Hvarpå beror nu detta? Har vår stad
ända till de sista åren varit för liten? Är
den för ung — ty komedien är just de
gamla årgångarnas bouquet? Äro vi för
mycket innesittare och bittra individualister
för att af samhällslifvets demaskeringar och
qui pro quon inspireras till det befriande
skrattet? Faktum är att vi under årens
lopp ha skrattat (eller gäspat) åt en hel
del saker, som knappast angått oss. Vi
ha till den grad vant oss att se det
främmande och aflägsna i skämtets buktiga
speglar, att vi säkert skulle bli förvånade
och kanske förargade att där se de egna
rödmosiga och misstänksamma dragen. Går
man till Stockholms teatrar för att hämta
sin kännedom om våra förhållanden, så
blir man allt besviken. Där lär man en
hel del om franska salonger, engelska
klubbar och herregårdar och tyska
kaserner men föga om oss själfva. Det
förvånar mig, att våra författare så länge
låtit komedien förbli en exotisk
praktblomma. Hvarför har ej en anekdotens mästare
som Hjalmar Söderberg skrifvit en
Stockholmsk komedi?
Säkert år att äfven vår
skådespelarkonst lidit mycket af att hänga i luften
utan tillräcklig rot i det lokala. Jag
af-undas sannerligen icke den godmodige
och litet fetlagde komediant, som ena
dagen skall vara en engelsk dandy med
femtiotusen pund i årlig inkomst, den
andra en fransk världsman med fyra
älskarinnor och den tredje (och kanske lättaste)
en tysk urborgare med barn och blomma...
Jag försjönk i dessa vemodiga
betraktelser lutad mot en marmorsockel i Kungl.
dramatiska teaterns foyer under en
mellanakt i Kurtisören, komedi i fyra
akter af den icke alldeles obekante engelske
författaren S. Bernhard Shaw.
Man kan ej säga, att Dramatiska
teatern har haft tur med sina Shawpjäser.
»Candida» från förra säsongen var ett,
hvad hufvudpersonerna beträffar, oklart och
famlande stycke, och i »Kurtisören» var det
en torr och slapp kyla, som kom damerna
att frysande dra sjalen om axlarna ute i
salongen. Shaw roade sig som en
bond-fångare med fusk i trekort. Handsken
krängdes ut och in så många gånger, att
till slut iddes man inte se efter, om den
var afvig eller rät. Sannerligen den fran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
