Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - »Flickan från Antium». En grekisk originalstaty från fjärde århundradet f. Kr. Af Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mantel, är utan tvifvel en prästinna eller
kanske riktigare, såsom Loewy förmo^
dar, en för någon försoningsritus, någon
för hela staten viktig lustrationshandling
utvald förnäm och oförvitlig jungfru, som
ur helgedomen hämtar den för den heliga
akten nödiga apparaten. Det efter
lustra-tionsbadet ännu våta håret är i hast
sammansnodt i en enkel knut, som på
samma gång motverkar den af hufvudets
böjning framkallade förkortningen af
ansiktets oval och ger relief åt den fria,
rena pannan. Denna med ett kraftigt
ryck utförda håruppsättning tycker man
sig ännu se dallra genom hela
hårmassan, som på detta sätt sammandragen
låter hufvudets ädla form klart framträda
och genom sin neutrala, dämpade ton
förhöjer glansen af ansiktets, halsens och
skuldrans ungdomligt svällande
karnation. Och dräkten! Hur mästerligt har
icke konstnären äfven här förstått att
undvika hvarje sken af arrangemang och
effektsökeri. Hur klart och osökt enkelt
framgår icke, trots detaljernas rikedom,
ur det valda motivet hela detta
böljande haf af olikartade draperiveck. Alla
tyckas utgå från eller sammanlöpa i
närheten af den af flickan burna skifvan,
där äfven armarna och blicken träffas,
och som sålunda på det mest
omedelbart slående sätt framstår såsom
motivets springande punkt. Om det är sant,
att den antika konstens signatur är
storslagen konsekvens och ädel harmoni, då
är förvisso »flickan från Antium» den
mest antika af alla antika statyer. Och
ingen af dessa kan såsom hon
åskådliggöra det intima samband, som under
den helleniska kulturens glansdagar rådde
mellan religionen och konsten. Det
hvi-lar öfver denna ädla, jungfruliga gestalt
en underbart ren och hög
andaktsstäm-ning.
Att denna staty, som är förfärdigad
af grekisk marmor, också är ett grekiskt
original och icke, såsom de flesta till
vår tid bevarade antika marmorstatyer,
en under den romerska kejsartiden
utförd kopia, därom tyckas alla vara ense,
som sett konstverket. Däremot äro
meningarna ganska delade, när det gäller
att insätta det i dess rätta
konsthistoriska miljö. Dock äro skiljaktigheterna
hvad konstepoken angår icke alltför
stora: högre upp än till fjärde
århundradet f. Kr. tyckes man i allmänhet icke
vilja gå och icke heller längre ned än
till början af den hellenistiska perioden.
Det synes mig otvifvelaktigt, att vi i
»flickan från Antium» ha ett alster af
en stor och egenartad konstnär från
fjärde århundradet f. Kr. af idealistisk
läggning och med utprägladt
målerisk-illusionistisk stil, en konstnär till
hvilken man ännu icke med säkerhet
lyckats hänföra något i kopior bevaradt
konstverk från nämnda århundrade. En
sådan konstnär var Eufranor, lika
berömd som målare och bildhuggare, bland
hvars i Rom bekanta verk Plinius
omtalar en »cliduchon eximia forma», »en
prästinna af utomordentlig skönhet». Huru
högt denne konstnär skattades äfven af
den senare antiken, framgår bland
annat af det intresse, som den fine
konstkännaren Lukianos ägnar honom. Han
nämner honom på flera ställen
tillsammans med Greklands störste mästare på
konstens område. Det stilistiska
sambandet mellan »flickan från Antium» och
flera af de antika statyer, som
Furt-wängler hänfört till Eufranor, särskildt
den sköna Dionysosstatyn från Tivoli i
Museo nazionale i Rom, är i ögonen
fallande. Men dessa statyer äro alla
romerska kopior, under det att vi efter
allt att döma i »flickan från Antium»
erhållit ett original af en af Greklands
störste mästare under fjärde århundradet
f. Kr., ett värdigt motstycke till
Praxi-teles’ Hermesstaty i Olympia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
