Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Skrifvande karoliner. Af Carl Hallendorff. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
’ CARL HALLENDORFF
i Moskva var han kungl, rådet grefve
Karl Piper, och han fick intet ögonblick
e’ftersätta den på honom hvilande
riksvårdande omsorgen om »Kunglig
Majestäts i den ryska fångenskapen stadda
undersåtar». Genom sin ställning, i viss
mån respekterad äfven af fienderna, var
Piper den ende, som kunde upprätthålla
ett slags regeringsmakt öfver landsmännen,
och måhända är det hans lifs största
heder, att han däri lyckades. I hans
diarium skymtar ett storartadt arbete att
taga reda på de många fångarna å deras
olika förvisningsorter, att göra deras
villkor drägliga men ock att ibland dem
bevara sådan ordning, som hemlandets
lagar kräfde. Af sin egen insats berör
Piper därvid mest den i all synnerhet
tyngande, nämligen underhållsomsorgen:
bladen äro fulla med berättelser om mer
eller mindre lyckade försök att genom
växlar, till stor del på Pipers personliga
kredit, anskaffa några fattiga tusen rubel
till utdelning åt olycksbröderna. Så
stärktes vacklande sinnen genom medvetandet,
att det äfven här i fjärran fiendeland
fanns en ordnad svensk statsförvaltning,
som sträfvade att bevaka deras intressen.
Fångarna, förspridda till Solwitsjegodsk
vid Dwina, till Kasan och bort till
Tobolsk o. a. sibiriska platser, förnummo
då och då genom penningremissor,
kärkomna trots deras magerhet, genom
officiella skrifvelser och besök af svenska
präster, utsända från centralorganisationen
i Moskva, att Sverige icke helt
öfvergifvit dem.
Detta arbete, främst knutet till Karl
Pipers annars i mycket omstridda namn,
är en ljuspunkt i de mörka pröfningsåren.
De, som gripits under förvirringen vid
Poltava eller modlöst kastat vapnen vid
Perevolotjno, fingo nu visa, att det likväl
fanns hos dem ett karaktärens stål, som
ej den hårdaste motgång bräckte eller
böjde. Hoppet hölls uppe genom känslan
af sammanhållning. Att till sist en
sam-mansmulten men ej obetydlig kontingent
ur fångenskapen kunde återvända hem,
därför tillkommer förtjänsten den politiska
ordning och disciplin, som under Gustaf
Vasas, Gustaf Adolfs, Axel Oxenstjernas
och Karl XI:s dagar gått svenskarna så
i blodet, att den kunde upprätthållas i
ett svenskt regeringsskick på rysk mark
och där bestå profvet ännu under de
vidrigaste förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
