Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Trädgårdsstäder. Af Georges Benoît-Lévy. Öfversättning från författarens manuskript. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
GEORGES BENOIT-LÉVY
FONTÄNEN I PORT SUNLIGHT
(återfinnes på motstående bild.}
benägna att förneka det gamla och
tillägna sig utländska seder och stilar, och
följden har blifvit den enformighet,
hvaraf alla stora städer lida.
»I stället för gamla tiders underbart
olika städer, så tydligt präglade af sina
utvecklingsskeden och sin historia»,
säger Henri Havard, »bygga vi nu för
tiden städer, som likna hvarandra allihop
och likna ingenting. Vi må resa till
Paris, Wien, London, Petersburg, Newyork
eller Kalkutta — öfverallt skola vi finna
samma byggnadsordning, likadana hus,
samma gatuvyer, samma begrepp om
lifvets nödtorft.»
Själfva Stockholm, den kungliga
residensstaden, en af Europas skönaste
hufvudstäder, har dukat under för denna
fara . . . eller gifva kanske dess nybyggda
kvarter något intryck af svenskhet? För
visso icke. På deras breda, luftiga väl
reglerade gator får man samma
förnimmelse af »det här har jag sett förut»,
som man erfar i alla moderna storstäder.
Saken är, att människan icke blifvit
skapad att bo i stora stenfyrkanter,
sådana som våra under förra århundradet
så i bruket komna hyreskaserner.
Sam-mangyttrandet, de höga byggnaderna
aflägsna människan från naturen — och
det är just kärleken till naturen och
inträngandet i dess lagar som svenskarna
ha att tacka för sin fysiska kraft och
sitt allmänna anseende såsom
representanter för sund och stark mänsklighet.
Faran för sammanträngandet i städer
tyckes dock mindre i Sverige än i andra
länder. Sveriges stadsbefolkning utgör
ju endast 21 % af landets invånare —
medeltalet för Europa är 33 % —; 55 %" af
svenska folket lefva af åkerbruk, och af
10,000 fabriker äro 7,000 belägna på
landet.
Men icke heller landtlifvet äger idel
behag. — En stor del af jordbrukarna
äro mycket fattiga och uppehålla sig
endast med hjälp af någon binäring,
någon hemslöjd, egendomlig för orten och
väckt till nytt lif af Nääs’ behjärtade
grundläggare. I Sverige liksom
annorstädes saknas ofta på landet umgänge
och samband med andra människor, och
denna brist befordrar inflyttningen till
städerna. Icke heller de hygieniska
förhållandena äro alltid så särskildt
gynnsamma på landet. Se vi efter i en statistisk
uppgift, som lämnats af Gustav Sundbärg,
möta oss följande talande siffror:
Från 1816 till 1840 var skillnaden
mellan antalet dödsfall i städerna och på
landes 55 pro mille till städernas
nackdel; från 1891 till 1895 hade denna skill
nad gått ned till 11 pro mille; under
tioårsperioden 1851-1860 var antalet
dödsfall i Stockholm 41 pro mille; år 1900
hade det sjunkit till 18 pro mille.
I alla händelser är det ett faktum,
som vi icke kunna neka till, att 20:e
århundradets kultur är bestämd att
blifva en städernas kultur. Frågan gäller
om vi vilja skapa våra städer efter
förnuftiga och artistiska grundsatser, eller
om vi skola låta kyffena och gränderna
och de ohälsosamma stadsdelar, af hvilka
blott alltför många städer i gamla och
nya världen visa prof, ytterligare breda
ut sig.
Sverige står vid en vändpunkt i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
