Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Stockholms musiklif. Höstsäsongen 1909. Af Andreas Hallén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS MUSIKLIF
111
som ens vågade ifrågasätta, att. de dåliga
affärstiderna skulle kunna störande inverka
och grumla de öfverspända förväntningar
om en ny glänsande æra som skulle
själfklart medfölja den hitintills af lyckotur så
gynnade teaterledaren.
Jag har ju redan i Ord och Bild ganska
utförligt omnämnt herr Ranfts lyckade start,
äfvensom hans fortsatta ifver att vilja
tillfredsställa alla de orimliga önskemål, som
man beskyllt hans föregångare att så
hänsynslöst hafva ignorerat. Man kan väl
icke med giltiga skäl påstå, att alla
nyheter och repriser, som under spelåret
j 908—09 framfördes, voro olyckligt valda
eller dåligt framförda. Af nyheterna var
det väl endast Puccinis »Madame Butterfly»
som blef en större publiksuccés, men ingen
hade väl någonsin kunnat tro, att Wagners
»Tristan och Isoide» skulle blifva en s. k.
»repertoaropera», ej heller af en större
allmänhet förstådd.
Trots noviteter, flerfaldiga gästspel och
andra jäktande bemödanden, lyckades det
ej att åter vänja publiken att besöka operan,
och det fortsatta bråket inom personalen,
som med hofkapellets lönestrid allvarligt
hotade den gamla konstanstaltens bestånd,
har sannolikt bidragit till publikens
alltmer tilltagande likgiltighet. Det
ekonomiska resultatet af den första säsongen var
alltså nedslående, och den första delen af
innevarande säsong har nog ytterligare
försämrat situationen.
Höstsäsongen började den 19 augusti
med »Den flygande Holländaren», med
den unge debutanten herr Hérou i
titelpartiet, och den 26 nov. gick den första
noviteten af stapeln. Den utgjordes af
Tschaikowskys opera »Spader dam-»,
som redan var inköpt af den
föregående direktören, men af densamme
vis-ligen lagd ad acta. Samme kompositörs
»Jolantha» och »Eugen Onegin» hafva ju
härstädes gjort större lycka än t. ex. i
Tyskland, men det är ganska sannolikt att
den sistnämnda operans stora succés här i
Stockholm mest berodde på herr Forsells
träffande karaktäristiska återgifvande af
titelrollen, ty handlingen är ej vidare
dramatiskt spännande, och musiken är visserligen
mera typiskt ryskt nationell och populär,
dock, hvad konstnärligt värde beträffar,
underlägsen »Spader dam». Libretton, en
bearbetning af komponistens broder efter
Fot. F. Flodin.
HANS VON STEDINGK.
Puschkins novell »Piqué dame», är mer
än tillåtligt schablonmässigt gjord, och
öfversättningen söker ej heller öfverskyla
originalets tarfliga versmakeri. Öfverallt
hvarest denna opera gifvits, naturligtvis
med undantag af komponistens hemland,
har libretton jämte det kusliga stoffet i
sig själft varit afgörande till operans fall
— nu senast äfven i Karlsruhe, — och
Tschaikowskis musik, ehuru visserligen
nobel, välgjord samt delvis ytterst
stämningsmålande, är dock ej tillräckligt rafflande
och populär för att enbart kunna hålla
operan uppe på repertoaren.
Herr Ranft har också under
höstsäsongen haft otur med sina gästspel, och.
det var opraktiskt att som gäst engagera
först och främst den danske tenorsångaren
Herold och därtill på så lång tid som
två och en half månad, då ju herr
Men-zinsky fanns att tillgå, samt äfven fröken
Signe Rappe, hvarigenom fru
Lyckseth-Schjerven fick gå alldeles sysslolös en hel
månad. Bägge gästerna tyckas hafva
förlorat rätt mycket af den nimbus, som
föregående säsongen omstrålade deras
personligheter, hvarom säkerligen kassarapporterna
kunna intyga.
Man blef därför icke alltför
öfverraskad af underrättelsen att herr Ranft
inlämnat till k. teaterns aktiebolags styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
