Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - J. L. Heiberg som grekisk kulturhistoriker. Några intryck från den moderna danska antikforskningen. Af Erik Hedén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. L. HEIBERG SOM GREKISK KULTURHISTORIKER
ii 7
har hans studieintresse sträckt sig öfver
ett imponerande område, ehuru han ej
tycks ha så stort intresse för de rent
språkliga problemen — helt försummat
dem har han ingalunda — som för de
vetenskapliga.
Heibergs mångskiftande intresse har gällt
samtidens lif lika väl som forntidens.
Hans syn på nutiden är densamma som
på antiken — frisinnets. Dock har han ej
aktivt deltagit i politiken, och att hans
vänstersyn ej är helt. densamma som
politikernas, visade hans undertecknande af
det bekanta försvarsupprop som i våras
utgick från en mängd kulturrepresentanter.
Han har medarbetat såväl i den
vildeliberala Tilskueren som i den partiliberala
Det ny Aar hindrede.
Öfverblickar man så godt sig göra
låter — åtskilligt har säkerligen undgått
mig — hans uppsatser, särskildt
småskrifterna i Studier fra Sprog- og
Oldtidsforskning, utgifna af det
filologiskt-historiska samfundet i Köpenhamn, en
skriftserie hvars flitigaste medarbetare
Heiberg från början (1891) varit och ännu
är — öfverblickar man detta arbetsresultat,
finner man ett intresse, lika öppet för
historiska som litterära, för religiösa som
konsthistoriskt-arkeologiska problem och
alltid benäget att anlägga den i sann
mening kulturhistoriska synpunkten d. v. s.
betrakta kulturens olika grenar i deras
inbördes sammanhang. Så t. ex. behandlar
han i Eros1 kärleksbegreppets utveckling
under hela den grekiska kulturperioden.
Eller han skildrar i En græsk For post2
uppkomsten af en grekisk koloni och det
mångskiftande kulturinflytande denna
(Mas-silia-Marseille) utöfvade på sin omgifning.
Hans blick för mera afsides liggande
kulturgrenar har fäst hans uppmärksamhet
vid den antika läkarvetenskapen,3 viktig
både som spegel af tidens allmänna
kulturuppfattning och genom det inflytande den
såsom erfarenhets-vetenskap utöfvade på
utvecklingen af grekernas verklighetssinne.
Hans studium af litteraturverk gäller främst
innehållet, ideerna och det skildrade
kulturtillståndet. Med dansk blick för det
roande skildrar han t. ex. Kvindespørs-
1 Stud. fra Spr.- og Oldt.-forskn. 1894.
2 » » » 1906.
3 Aphorismer om Hippokrates (Stud. fra
Spr.-og Oldt.-forskn. 1892.)
maalet i det gamle Athen1 och Den
gamle attiske Komodies Frisprog2 samt
öfversätter E71 antik Idyl (af Dion från
Prusa),8 men lusten att roa läsaren blir
för honom aldrig hufvudsaken.
Starkast drages han emellertid, frånsedt
facklärdomen, till kulturens estetiska sidor,
både till bildande konst och till skön
litteratur. Han rör sig på dessa områden
med märkbart större själfständighet än när
han diskuterar de religiösa eller politiska
problemen. Han har dock, såsom naturligt
är för en som så starkt fattats af den
helleniska andan, ett lifligt intresse för det
grekiska religionsstudiet från äldsta tid till
slutet af antiken. Han har skildrat Det
græske Helvede1 och i tidskriftsuppsatser
gett öfversikter öfver den grekiska religionen
enligt nyaste forskningar, öfver den
grekiska filosofins litterära kamp mot
kristendomen, ja t. o. m. öfver de fejder inom
den gryende bysantinska teologin, som
ledde till utformandet af den kristna
troslärans hufvuddogmer.
Fällningen af hans litterärt-estetiska
studier finner man i hans grekiska
litteraturhistoria (i Verdens-Litteraturhistorie, se
ofvan). Den har, som ofvan antydts, ett
fel: kortheten. Karaktäristikerna af
författarne, de allmänna öfverblickarne bli
för knapphändiga. Hufvudförtjänsten åter
är stoffets sakkunnigt smakfulla urval och
anordning. Man får veta de viktigaste
namn och fakta, men minnet betungas så
litet som möjligt, och hvad författaren
meddelar om hvarje namn är alltid
betydelsefullt och skickligt anknutet till läsarens
intresse. Man märker en viss förkärlek
för den egentliga lyriken, den
äoliskt-jo-niska visdiktningen och subjektiva poesien,
hvilken fått ett med hänsyn till det lilla
som bevarats relativt stort utrymme.
Heiberg röjer här sin förkärlek för det liffullt
äkta primitiva. Frisk sinnlighet utan
skrymteri, naturlig lifslust, oreflekterad
själfhäfdelse, brinnande hat och kärlek —
det är egenskaper för honom lika
tilldragande, som det grubblande, det asketiska,
det reflekteradt utsökta stöta bort honom.
I fråga om konsten har han yppat
samma smak i sin bok om Attiske Grav-
1 Stud. fra Spr.- og 01dt.-forskn. 1891.
2 » » > 1899.
3 > » 1898.
4 » » » 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
