Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fra Angelico i Museo S. Marco. Af Anders Österling. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ANDERS ÖSTERLING
helgon äro i stället samlade som stilla
deltagande vittnen vid martyriet.
Samtliga äro bestämdt karaktäriserade, och
till ytterligare visso befinner sig
nedanför kompositionen en rad
porträttmedaljonger. Alla dessa heliga mäns och
kvinnors ansikten återspegla Kristi
lidande i en förnämt inåtvänd sorg. En
håller handen för ögonen, en annan har
lagt sin pilgrimshatt på marken och sig
själf bredvid på knä. Endast Marias
sorg är mera obehärskad och
öfvergifven, och hon stödes af den knäfallna
Magdalena. Något andlöst hvilar öfver
skaran, ingen har kommit hit för sin
egen skull, och vissheten om att de stå
vid lidandets kors präglar deras sorgset
lysande ansikten. Det är, som visste
de mera än den korsfäste själf om
undret, som nu skall fullbordas. De veta,
att tårarna skola vara fjärran. Så blifva
de mera än ett sällskap helgon, ja mera
än kyrkan — de blifva mänskligheten
själf inför befrielsens ögonblick, trosviss,
gripen, aningsfull.
En skönare andaktsbild äger icke
den senare italienska renässansen. Fra
Angelico predikar här med samma milda
och mäktiga patos som Bernhard af
Clairvaux, och om senare andaktsbilder
utmärkas af högre stegradt dramatiskt
lif, starkare affekter och effekter, så har
dock ingen den sakta brinnande känslan
i detta mästerverk.
Ett intressant studium är Fra
Ange-licos färggifning. Han har äfven här
med fin urskillning fogat sig efter
lokaliteterna pä så vis, att han i de
sparsamt belysta klosterinteriörerna anlägger
en hög och ljus tonskala, medan de i
korsgången målade freskerna ha mera
nedstämda färger. Fra Angelicos
lif-färger i S. Marco äro brunt, blått, hvitt
— samt för karnationen ofta ett blekt,
men likväl friskt gult, som han sannolikt
studerat på sina klosterbröders hy.
Rent koloristiskt är den å
dormitori-ets vägg målade Bebådelsen af
särskild tjusning. Ängeln med sin
rosenröda klädnad och sina härligt
irisera-de vingar kommer tydligen raka vägen
från paradisets lustgård. De färgrika
vingarna återfinnas på de repliker af
Bebådelsen, som förvaras i Madrid och
Cortona. A båda dessa utfylles emellertid
bildens vänstra fält af Adams och Evas
gestalter, och särskildt å Cortona-bilden
ger synen af det längst borta i det
klippiga perspektivet nedvandrande
människoparet en viss tragisk bakgrund åt den
eljest så graciöst skildrade scenen i
förgrundens loggia. S. Marco-fresken har
däremot ett ogrumladt idylliskt behag,
och den omslutna gården med
ängsblommorna betyder med ett hos Fra
Angelico icke ovanligt skolastikt
symbolspråk helt enkelt jungfruligheten.
Fresken är försedd med en latinsk vers,
som försvenskad kunde lyda:
Du som förbi denna bild af den obefläckade
jungfrun
går med din syssla, din dröm — aldrig ditt
ave förglöm!
Ett gemensamt utmärkande drag i S.
Marco-freskerna är den förnäma stillhet,
som fyller deras figurer. Kläderna hänga
i släta, statuariska veck, som icke oroas
äfven i mera rörliga kompositioner.
Luften är alltid stilla, som i Bebådelsens
jungfruliga hortus inclusus, vinden
tränger icke in, människor och änglar röra
sig ljudlöst öfver stengolfven. Denna
vindstilla i Fra Angelicos fresker har en
säregen sval friskhet, och det är i denna
hvita fred som gudstankarna kunna stråla
i människosjälen —- som dagg i
tusenskönor. Ännu är det så tidigt på dagen,
klockorna ha icke ens ringt till
morgonmässan, och himlen har gryningens bleka
klarhet med tindrande minnen af
Trecen-tons guldgrunder. Det tyckes ännu vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
