Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ragnar Östbergs förslag till stadshus i Stockholm. Af Sigurd Curman. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
SIGURD CURMAN
TVÄRGENOMSKÄRNING GENOM HALLEN, VISANDE DESS ÖSTRA SIDA MED
TRAPPORNA OCH GYLLENE SALENS KOLONNAD.
galbering, hvarmed menas, att
tornkroppen smalnar uppåt i en böjd linje. Största
förändringen iakttages på den öfre
afslutningen. Det är måhända det
mest originellt utbildade partiet på hela
byggnaden. Det är väl bland de mest
fantasifulla och ståtliga tornafslutningar,
som sett dagen i senare tid. Hvilket
underbart instrument för solstrålarna att
spela på med alla dessa många
snedställda ytor däruppe, hvilka äro tillräckligt
stora för att kunna gifva verksamma
solfläckar, under det skuggorna från alla
pinaklar och sträfvor falla djupa och
svarta! Då man ser denna geniala
torn-afslutning för första gången, har man
svårt att förstå, huru den kunnat komma
till. Ty af intet födes intet. Först när
man går tillbaka till de äldre ritningarna,
till täflingsprojekten, börjar man få
någon klarhet däri. Det första
täflingsför-slagetharett torn, som man mycket väl kan
tänka sig inspireradt af spanska eller
engelska förebilder från 1400-talet. Och af
detta första torn är ju det andra
täflingsför-slagets en tydlig bearbetning. Men i
detta senare röja sig vid noggrannare
studium de flesta elementen till den
slutliga versionen. Att i detalj uppvisa detta
skulle föra för långt. Det ligger
emellertid ett oerhördt skickligt och ihärdigt
konstnärligt arbete mellan detta torns första
skepelse och dess nuvarande. Här om
någonsin har man rätt att tala om
»smältningen i konstnärens degel». Med sin höga,
släta murkropp och sin sällsynt väl
sammanhållna och fasta kontur gör detta
torn ett intryck af manlighet och kraft, så
som det ock anstår det stadstorn, som växer
upp öfver Birger Jarls ben. — Den lilla
utbyggnaden vid tornets fot,
inrymmande stadsfullmäktiges trappuppgång, stiger
rätt upp ur vattnet. På dess framsida
se vi i nischartade fördjupningar en
skulptural framställning af »Mälarens möte
med Saltsjön». Från denna utbyggnad
löper en smal promenadterrass utmed
fasaden fram till gatan och bron.
Ofvan det obrutna, tegeltäckta
takfallet höjer sig den förut omtalade
hjärt-muren. Vid den punkt, där den bygger
sig fast i tornet, förmedlas öfvergången
mellan dem på ett mycket lyckligt sätt
genom en liten uppbyggnad, hvilken
tjänar som postament för en
skulpturgrupp med Sankt Jöran och draken och
den lilla, prinsessan, tydligt inspirerad af
den bekanta S. Jöransgruppen i
Storkyrkan och liksom denna minnande om
det icke minst för Stockholms
stadsstyrelse betydelsefulla slaget vid
Brunkeberg. Först efter det slaget blef
Stockholm helt svenskt. Dessförinnan hade
alltid minst hälften af dess råd bestått af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
