Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs Historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. II. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN WEIMAR TILL STOCKHOLM FÖR HUNDRA ÅR SEDAN 173
GUSTAF ADOLFS TORG I STOCKHOLM. MEZZOTINTGRAVYR AF J. F. MARTIN.
Hela staden tyckes bestå af idel berg och
vatten ...»
— Idel berg och vatten ! Hur väl
förstår man icke detta första intryck, då
de resande, efter att hafva passerat den
långa Hornsgatan och Slussen med dess
gamla pittoreska byggnader, färdades
längs Skeppsbron och öfver Norrbro till
det blifvande hemmet. Den af Helvig
förhyrda våningen låg nämligen på
Blasieholmen, i dåvarande »Vestinska huset»,
ungefär där Grand Hotel och
Bolinderska huset nu äro belägna. Lägets
skönhet lämnade alltså intet öfrigt att önska,
och taflans stora allmänna drag, sådana
de denna soliga oktoberdag tedde sig
för de nykomnas ögon, voro för hundra
år sedan på det hela de samma som
ännu i dag: den breda glittrande
strömmen med sväfvande hvita fiskmåsar,
Slottets imponerande massa midt emot,
och södra bergens allvarliga kontur
blånande i fonden till vänster — stolta,
stränga linier och starka, kärfva färger,
öfverraskande för ögon som från
barndomen endast varit vana vid Ilmdalens
mjuka kullar, sakta framflytande flod
och lummiga grönska. Men om utsikten,
i stort sedt, ännu är densamma, så har
själfva platsen och den närmaste
omgifningen i stället hunnit förändras så
mycket mer. Själfva strandlinien har genom
utfyllningar och kajbyggnader blifvit en
helt annan. Vattnet gick den tiden
betydligt högre upp, och den sanka, här
och där af al och videbuskar bevuxna
stranden kantades af rankiga träbryggor,
vid hvilka »finnskutorna», med sin last af
tjärtunnor och smörbyttor, hade sin
till-läggsplats. Där Nationalmuseum nu ligger,
låg den lilla urgamla, oansenliga
»Holmskyrkan» med sitt klockareboställe, och
på motsatta sidan behärskade Fersenska
palatset med sin ståtliga terrass helt och
hållet de få närliggande, anspråkslösa
husen. Där bortom skymtade
Kungsträdgårdens åldriga träd och klippta
boskéer bakom höga murar, med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
