Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Timgad och Lambesa. Af C. Lewenhaupt. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
C. LEWENHAUPT
långvarighet. Så länge soldaterna
tjänat endast en kortare tid hade de varit
förbjudna att gifta sig, likasom man sökt
att hälla äfven lösa kvinnor aflägsnade
från lägerplatserna. Men när tjänsten
blef ständig samt de tillbringade sina
bästa år under fanorna, blef det svårt
att hindra dem från att bilda familjer
eller något som liknade detta. Man
tillät därför kvinnorna att slå sig ned i
de massor af små efemära byggnader,
som växte upp kring lägren, och detta
medgifvande ledde snart till ett annat.
Ty det var klart, att skulle de illegitima
förbindelserna tolereras, så kunde lika
gärna verkliga äktenskap vara tillåtna.
Alla de barn som föddes skrefvos in i
i en särskild »tribus», och det är att
förutsätta, det de flesta af dem i sinom
tid blefvo soldater äfven de, eller hustrur
åt soldater, såvida de tillhörde det
svagare könet.
Allt efter som förhållandena blefvo
fredligare, fingo familjefäderna tillstånd att
längre eller kortare tid bo hos sina
hustrur i förstäderna utom lägret, och
från att vara byar af baracker växte de
ut till municipalsamhällen med öppna
platser, offentliga byggnader samt
enskilda hus, allt större och vackrare för
hvarje ny generation.
Soldaternas exempel följdes snart af
officerarna, sedan af de civila
tjänstemännen. Dessa voro länge förbjudna
att taga sina fruar med sig, och Tacitus
anför en öfverläggning i detta ämne, som
ägde rum i senaten under Tiberius;
det vore skada att beröfva läsaren
kännedom därom, ty den är karaktäristisk:
Senator Cesina steg upp för att
framhålla vådan i att taga fruntimmer med
sig. De lägga sig onödigt i allt som
göres samt äro till stort besvär genom
sin lyx och sina pretentioner under
fredstid samt genom sina dåliga nerver och
sin rädsla under kriget. — Men en an-
nan senator genmälde, att om också
fruarna voro litet fordrande ibland samt
att det var obekvämt att taga dem med
från Rom till provinserna, så var detta
dock bättre än att lämna dem i
hufvudstaden. »Det är med nöd de uppföra
sig hederligt midt under sina mäns ögon,
och hvad skall då ej hända när de ej
längre öfvervakas? Kan man för resten
af en ung fru begära, att hon kallt och
undergifvet skall uthärda en skilsmässa
på kanske flera år? Cesina är tydligen
gammal samt har glömt hurudana
fruntimren voro i hans ungdom. De äro
likadana ännu». —Cesina måtte ej hafva
velat medgifva att han var gammal, utan
han tog tillbaka sina ord, och tillståndet
blef gifvet.
Den uppväxande stadens
invånarantal ökades alltjämt genom de
pensionerade veteranerna, ty i regeln slogo
dessa sig ned däri, om de ej redan förut
gjort det. De kommo ej utblottade, ty
hvarje afskedstagare erhöll af staten
direkt ungefär 2,000 kr. enligt nuvarande
myntvärde, hvartill bör läggas de
besparingar han gjort under sin långa
tjänstetid. De voro oftast ganska stora.
Söderns folk äro mera ekonomiskt anlagda
än nordens, behofven mindre, hvarjämte
sold och aflöning voro höga, så pass till
och med att detta offentligt erkändes af
truppen själf — ett ganska enastående
förhållande —, hvartill kom att kejsarna
allt emellanåt förärade legionerna ganska
stora penningsummor, enär det för dem
var af största vikt att äga arméns
sympatier. Dessa gåfvor utdelades blott till
hälften vid mottagandet, den andra
hälften hölls innestående till afskedstagandet.
Hvarje soldat var sålunda när han
lämnade krigstjänsten en ganska förmögen
man, isynnerhet i ett land som har så
få, så lätt tillfredsställda och så billiga
behof. Alla blefvo naturligtvis ej
stadsbor, utan många anlade landtgårdar. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
