Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - För tvåhundra år sen. (Episod ur ett större arbete). Af Sigrid Leijonhufvud. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
SIGRID LEIJONHUFVUD
troligen själf förstört sin andel i
brefväxlingen.
I slutet af oktober, då
korrespondensen börjar, är Erik Sparre i Stockholm
och installerad i sin svärfars, excellensen
Wredes, hus vid Drottninggatan, hörnet
af nuvarande Brunkebergsgatan. Stina
Lillie är äfven i Stockholm, där hon
med sina båda barn bor i sitt eget
»hotel», som Erik Sparre enligt
pariser-sed säger, det palats på l^iddarholmen,
som hon ärft af sin morbror,
riksmarskalken Johan Gabriel Stenbock, och
som ännu delvis finns kvar och
disponeras af Riksarkivet. Redan det första
brefvet antyder, att Erik Sparre under
ett föregående samtal fått förhoppning
om att hans känslor äro besvarade, och
nästa biljett visar att allt är klart mellan
honom och Stina Lillie.
Trolofningen måste de emellertid tills
vidare strängt hemlighålla, ehuru Erik
Sparre skämtar öfver hur svårt det
skall bli för honom, som tillbragt hela
sitt lif i Frankrike, där det att vara
älskad och att tala om det hör ihop som
skugga och kropp — »oii estre aimé et
le dire se suit comme 1’ombre le corps».
Sorgeåret var nämligen ej ännu
tillända-lupet för någondera af parterna, och
det gällde särskildt att hålla Fabian
Wredes hus utanför det hela.
Hela brefvens yttre skick vittnar
också om den försiktighet man iakttog. De
sakna både öfver- och underskrift; ja
med undantag af de båda första äfven
adress, och sigillet, hvarmed de varit
förseglade, bär i stället för
Sparrevap-net aftrycket af en intaglio — en
romersk profil. I allmänhet äro de skrifna
sent på kvällen eller på natten, och
generalens tyska lakej, som tjänstgör som
postillon d’amour, får tillsägelse att
undvika att visa sig vid grefvinnans port
vid dager. Tidigt på morgonen öfver-
lämnar han sin herres biljett och får
hennes tillbaka.
Äfven till annat än brefven sträcker
sig försiktigheten. Erik Sparre lånar en
af de första dagarna en ring af Stina
Lillie till mått för den han ämnar
beställa åt henne, men törs ej lämna den
till guldsmeden utan profvar af den på
sitt eget finger, innan han en
månskenskväll beger sig till sin »bijoutier» för att
styra om saken. Då de båda trolofvade
träffas på hofvet eller ute i staden,
sättes hans själfbehärskning på hårdt prof,
och han beklagar sig öfver hur
stridande mot hans böjelser det är att nödgas
säga med Hippolyte (i Racines Phèdre):
»Présente, je vous fuis, absente je vous
trouve.» Han triumferar dock i sina
bref öfver hur väl han redt sig, så att
ej ens hans båda systrar ha någon aning
om saken. De trolofvades enda
förtrogna är jungfru Gyllencrona, Stina
Lillies sällskapsdam, dotter till en
kammartjänare vid hofvet och uppfostrad
tillsamman med henne.
Trots alla försiktighetsmått dröjde det
dock ej länge, innan man i Stockholm
började prata om saken — »chienne de
ville oü tout cause et raisonne»,
utbrister Erik Sparre harmset, då han
märker det. En dag fram i december
berättar han själf, att grefve Brahe
kommit upp till honom och efter en vacker
prolog bedt att få tala med honom i
enrum. Det var för att i förtroende fråga
honom om han ej förlofvat sig, då han
en viss kväll kort förut varit på souper
hos Stina Lillie med flera af sina
släktingar. Erik Sparre hade då svarat, att
som han ej varit hos henne den
kvällen, hade han ej kunnat förlofva sig,
med mindre det skett »par
procura-tion», genom ställföreträdare, som
bruket är när det gäller en regent. Men
efter detta besök kände han sig än
starkare uppfordrad att iakttaga en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
