Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Björnstjerne Björnson. Af John Landquist. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
JOHN LANDQUIST
sons bana. Hvar han gått fram, ha
blommor spirat och stridsmän uppväxt i hans
spår. Man har sagt han var den store
såningsmannen. Men han var också
solen som drog in hela det nyupptäckta
Norge i sin ljussfär, glittrade i de djupa
fjordarna, sken öfver de gula åkerfälten,
tindrade in i de tusen hemmen. Där
låg plötsligt så mången Solbakke i
Norges dala.’. Det var som om
temperaturen höjts ett par grader. Och hjärtanas
jord var bördigare än förr. Nya
utsikter och planer öppnade sig. En ny
stolthet och känslighet mognade i nationen.
Så har Björnson väckt, tolkat och
ledt det norska folkets medvetande och
vilja, att hans själ och nationens i dess
bästa och några retsamma egenskaper
synas oss identiska. Han blef icke blott
dess nationalskald mer representativt än
något annat lands, men han har varit
landets fader. Man har kallat honom
sitt folks okrönte konung. Frånsedt att
han själf, sin nations lifaktigaste
republikan, som med så inträngande klarhet
genomskådat kungadömets ihålighet i sitt
sköna skådespel »Kongen», borde varit
den minst nöjde med denna hederstitel,
tror jag det vara mera träffande att
återgå till en ännu äldre styrelseform och
kalla honom Norges husbonde. Norge
med hus och inbyggare, med religion,
affärer, inre och yttre angelägenheter har
varit honom som hans egen stora gård:
allt skulle han där beställa från det största
till det minsta, från de små praktiska
anvisningarna till de högsta och
ömtåligaste samvetssakerna, tukta och
uppfostra, trösta och stärka, skrifva sångens
text till festens sommardag och vara den
nya främmande upplysningens första
skollärare, han skulle berätta om förfäderna,
som förr stredo och styrde här, liksom
planera och hoppas för ungdomens
ljusnande framtid. Och han mötte åtskillig
gensträfvighet från det tröga folket, men
han förtröttades icke, såsom en riktig
husbonde aldrig förtröttas. Och till slut blef
det i allmänhet i alla fall som han ville.
Han har framälskat sitt norska folk.
Norges själfständighetsförklaring blef af
honom först skrifven i det norska folkets
hjärtan.
Hur långt han gick på sin bana,
aldrig nådde han till ödemarken, där ingen
människoboning finns och intet
människorop klingar ut i rymden. Ensamheten
har han visserligen känt och diktat om,
men icke som den egoistiska och nervösa
aristokratens lättnad, utan som sorg,
höf-dingens sorg att vara skild från sitt folk,
den enskildes gömda sorg öfver kränkt
och oförstådd kärlek. I allt hans verk
från det första till det sista spira vårens
gröna knoppar. Också i hans få
tragedier slår det ändå någon ung och frisk
doft in, som häggdoften genom de öppna
fönstren i sjukrummet hos Klara Sang.
I hans verk har tillvaron alltid mening,
så blå och själfviss, så enkel och ljus
som våren i Nordens länder. Så stark
och beständig var hans hjärtas sol, att
den upptinade allt förfruset, redde ut allt
som var hjälplöst inveckladt, trodde på
hälsa åt allt förkommet, på kraftens
möjlighet i det svaga, och nödvändigt måste lösa
alla tillvarons problem. Ty alla problem
voro lika detta enda och löstes efter
samma metod: hur skall vintern afskaffas?
Genom att solen lyser! Människokärlekens
sol! Björnson blef denna kärleks
genialaste predikare i Norden. Han blef
diktaren af »den värme, som efterhand
kommit in i människolifvet» (Laboremus).
Han var en kämpenatur, och han älskade
striden. Men han var en kristnad kämpe,
såsom de gamla nordbor till hvilka han
sökte sig upp och tillbaka; ty de voro
hans förfäder och bröder. Han lärde sig
älska striden — det var hans
själfuppfost-ran — inte för dess egen skull, för kraftens,
vredens och segerns skull, men för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
