Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fersenska mordet. Några ord med anledning af ett hundraårsminne. Af Hilding Rosengren. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERSENSKA MORDET
347
DEN S. K. LANDTMARSKALKSVAGNEN. I Lifrustkavimaren.
följt Fersen några steg mot
Rådhusgården, men då de ej sågo sig biträdda af
sina kamrater eller befälet, hade de snart,
den ene efter den andre, öfvergifvit
honom. Efter åtskilliga äfventyr
lyckades räddarna att bära grefven bakom
den uppställda stadsvakten in i dess rum
på Rådhuset. Dörren till detta rum
tillslöts, och Düben ställde sig framför
den, bedjande den tillskyndande massan
att lämna grefven i fred. Man ansåg sig
nu ha vunnit tid, så att den väpnade
styrkan kunde hinna till undsättning, men
man bedrog sig. Massan beredde sig
genom ett vaktfönster åt riddarhussidan
tillträde till Fersens tillflyktsort,
misshandeln började åter. Grefvens fåtaliga
försvarare — stadsvakten var ej alldeles
att lita på — kunde ej skydda honom,
och när Düben*, som man för ett ögon-
* Frih. A. G. v. Dübens »Berättelse om
Fersenska mordet», upptecknad många år efter
händelsen och tidigast publicerad af
Crusenstolpe i Portefeuille I, öfverensstämmer ej all-
blick lockat bort, återvände, kom han
lagom för att se, huru en karl på
Rådhusgården gaf Fersen en stöt i ryggen,
så att denne föll framstupa; en ung man,
iförd båtsmanskläder och med små
mässingsknappar i jackan, hoppade upp och
knäckte den olyckliges bröst. Klockan
inemot 2 e. m. hade ändtligen Fersens
lidande slutat. Hans kläder hade pöbeln
sönderslitit, och bitar af dem buros kring
staden som troféer, hvarjämte liket
underkastades en upprörande misshandel. De
personer, som befunno sig på
Rådhusgården, tillhörde dräggen af Stockholms
befolkning.
Generaladjutanten Silfversparre hade
efter skilsmässan från Fersen i Stora
Nygatan begifvit sig att söka upp sin häst,
och när han återkom till Riddarhustorget,
erhöll han genast underrättelse, att
riksmarskalken blifvit mördad på Rådhus-
deles med Dübens strax efter den 20 juni
afgifna vittnesmål, som ligger till grund för
ofvanstående framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
