Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Edward VII. Af C. J. Engström. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 C. J. ENGSTRÖM
PRINSEN AF WALES 1865, 1870 OCH 1889.
till Indien 1875. Den motsvarade
härutinnan det tidigare besöket i Amerika.
Disraeli hade kommit till makten året
förut och gick och bar på sina nya
imperialistiska ideer. Få förstodo honom
ännu, fastän visserligen medvetandet om
riksenheten här och där började gry.
Men att omsätta det i praktisk statskonst
var en annan sak. Hans fruktbara
österländska fantasi insåg före någon
annan Indiens betydelse för denna idé, hvars
förverkligande alltjämt tedde sig som en
styggelse för det sant och sundt
brittiska förståndet. Little-englandismen
var ännu fullkomligt oanfäktad. Det
första anslaget mot den var att göra
drottningen till Indiens kejsarinna, hvarigenom
toryledaren tillika uppnådde det syftet
att stärka sin personliga ställning hos
kronans bärare. Proklamerandet af den
nya värdigheten skulle för Indiens
vidkommande utgöra ett led i
försoningsverket efter upprorets kufvande.
Drottningen hade öfvertagit landets styrelse
efter Kompaniet, hvars förvaltning
framkallat resningen. Hvad var »drottningen»
för något? Ett namn som »Kompaniet»
eller en gudabild eller en myt? De
infödda kunde ej tro på henne innan de
fingo något påtagligt bevis för att hon
fanns till. Nu skulle öfverhöghetens in-
nehafvare göras personligt förnimbar för
dem genom tronarfvingens besök som en
förberedelse till den nya titelns införande.
Den abstrakta »regeringen», sådan den
håller till i Kalkutta eller Simia, var och
är ett tämligen ofattbart begrepp och en
förhatlig verklighet för indierna. Icke så
en lefvande, om än ailägsen, kejsarinna.
Planen måste dock omgifvas med djup
hemlighetsfullhet. Liberalerna vakade
med Argusögon på premiärministern,
anade att han hade något ondt i sinnet mot
sockenpolitiken och ville af ömhet om
statskassan vägra anslag till prinsens resa
utan att dock veta hvad den egentligen
gick ut på.
Färden fick ett lysande förlopp och
ändamålet vanns så långt det kunde
vinnas. Furstar och folk fingo se en
representant i kött och blod för
Storbritanniens kunglighet och kunde tro på
drottningens tillvaro i vanlig jordisk
bemärkelse. Hon blef, säges det, hädanefter
uppfattad och vördad som landets egen
högre försyn i mänsklig skepnad,
alldeles oberoende af »regeringen» och de
upproriska känslor man kunde hysa och
hyser mot densamma. Och denna
föreställning öfverflyttades på hennes son i
förstärkt grad. Genom sitt lyckliga
uppträdande under färden hade han utsått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
