Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kvinnorna i Byrons lif. Af Karl Warburg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
karl warburg
nomi — och han rörde sig i dåtidens
societet »som en rask simmare». Man har
framställt honom såsom en hjärtlös Don
Juan, men hans vän Hobhouse betonar
i sina nyligen utgifna memoarer* att
lorden visserligen var en man af värld i
ordets vanliga mening, men att han
egentligen icke var annorlunda än sådan en
skola, ett universitet och två
Londonsäsonger då för tiden brukade göra en
ädling.
Bland hans förbindelser var i
synnerhet en ödesdiger. Det var lady caroline
Lamb. Då hon först råkade honom,
antecknade hon i sin dagbok att han
var »galen, elak, farlig»; sedan
närmade hon sig honom, och någon tid 1811
eller 1812 var hon hans älskarinna utan
att dölja det. Då han bröt med henne
1812, betedde hon sig som galen, gjorde
låtsade själfmordsförsök med en
penn-knif och några glasskärfvor samt
visade en hel del andra drag af
excentricitet. Hon hämnade sig sedan på
Byron, dels genom att taga ledningen i det
hemska förtalet mot honom och systern,
dels genom att efter hans skilsmässa och
afresa utgifva en roman Glenarvon, där hon
skildrar honom i de bjärtaste färger och
bl. a. meddelar ett par något retoucherade
bref, som han skulle ha skrifvit till
henne. På denna roman stod som motto
slutstroferna ur »Korsaren»:
He left a Corsairs name to other times
Linked with one virtue, and a thousand crimes.**
Byron, som i Schweiz fått låna boken
af madame de Stael, skref till Moore,
att den skulle blifvit mer underhållande
och mera romantisk, om författaren
skildrat hela sanningen och intet annat än
* Lörd Broughton (J. C. Hobhouse):
Re-collections of a long life, Edited by his
daugh-ter, lady Dorchester. London 1909.
** Med hans namn förknippas än i dag
en enda dygd med tusen mörka drag.»
sanningen. Porträttlikheten kunde i allt
fall inte vara stor, då han inte »suttit
tillräckligt länge för henne».
Genom Caroline Lamb hade Byron
blifvit bekant med hennes släkting, en ung,
lärd och vittert bildad dam Anna Bella
Milbanke. — Caroline Lambs svärmor,
lady Melbourne, gynnade denna
bekantskap för att isolera Byron från
sonhustrun, och Byron friade verkligen till den
unga flickan redan hösten 1812, efter
att förhållandet till Caroline Lamb
svalnat. Men hon afböjde anbudet. Han
tog icke korgen vidare djupt. Det
framgår bl. a. af att han svarade en af sina
bekanta — antagligen diplomaten Foster
—, som var djupt olycklig öfver att
Anna Bella äfven afböjt hans frieri: »Nå,
kan det vara någon tröst så kan jag
berätta er, att äfven jag fått en korg
af Anna Bella Milbanke.» Emellertid
fortfor den unga damen att
korrespondera med Byron och synes ha intresserat
honom. Ett par år senare upprepade han
frieriet och fick ja.
Därförinnan hade dock — enligt hvad
det vill synas — en händelse timat, som
vardt ödesdiger. Det var under
sommaren 1813 som han åter vistades i
trakten af Annesley, på sitt gods Newstead
Abbey. Att han då var upptagen af ett
djupare kärlekssvärmeri har man anat,
men icke vetat hvem det gällt.
Edge-cumbe har emellertid påvisat, att det var
nu han återknöt förbindelsen med Mary
Chavvorth-Musters, en förbindelse hvilken
vid denna tid utvecklade sig till en
intimitet, som ej blef utan följder. Mary
Chaworth hade då för någon tid
öfvergifvas af sin make, och hon — Byrons
»Morning Star of Annesley» —kom under
skaldens fascinerande inflytande.
Emellertid måste Byron lämna henne
i november 1813, och för att komma ur
sin nervositet och glömma verkligheten
skrifver han på fyra nätter »Bruden från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
