Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kvinnorna i Byrons lif. Af Karl Warburg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
karl warburg
Utom hvad Edgecumbe anför finnes
det verkligen något som antyder, att
Medora icke var Augusta Leighs barn,
ehuru det, så vidt jag vet, ej hittills an’
märkts. Det finnes en sorglig
autobiografi öfver Medora Leigh, utgifven at
Mackay. Där berättas, att Medora vid
14 års ålder förfördes af sin äldre syster
Georgianas man, Trevanion, hvarefter
hon sattes på en sinnessjukanstalt, från
hvilken hon dock med svågerns hjälp
flydde. Det var tal om att han skulle
skilja sig från Georgiana. Emellertid
hindrar engelsk lag en man att gifta sig med
sin svägerska, men då sökte man trösta
den stackars Medora därmed, att hon
icke vore öfverste Leighs dotter, ehuru
man icke då sade henne, att Byron vore
hennes fader. Detta uppenbarade först
lady Byron, till hvilken hon tog sin
tillflykt. Men här må göras en
anmärkning. Om Medora varit Augusta Leighs
dotter, hade det ju icke hulpit, att hon
haft en annan far än Georgiana. Hon
hade ju då i alla fall varit Trevanions
svägerska. Men om hon endast varit
adopterad var ju saken en annan.
De engelska kritiker af Edgecumbes
arbete, hvarom jag haft tillfälle taga
kännedom (t.ex. i Spectator) anse
visserligen icke hans bevisning öfvertygande,
men väl att den något rubbat lörd
Lovelaces påståenden. Och frågan står
alltjämt gåtfull och ouppklarad.
Byron blef efter skilsmässan snart
sagdt bojkottad af hög och låg, utsatt
för smälek och hån, hvar helst han
visade sig. Han sökte först möta
stormen med förakt. Men han erkänner,
att han aldrig känt sig så förintad; ber
dock Moore att icke försöka ett ord till
hans försvar. Han nedskref bl. a. en
dikt till hustrun v Fare thee well*, som
i svensk tolkning, mig meddelad af
Harald Borg, lyder;
O, farväl, om aldrig åter
mer vi träffas, så farväl!
Om ock aldrig jag förlåter,
älskar jag dig likaväl!
Kunde blott en suck få nå dig
från det bröst, där förr du ömt
känt hur sömnen smög sig på dig
med en dröm, som nu du glömt!
Kunde du till hjärtat se mig,
se hur mina tankar gå,
du om tillgift skulle be mig,
att du mig har sargat så.
Andra gilla dig och skratta
åt det dråpslag du mig gaf.
Kan du deras bifall skatta,
då du ser mig gå i kvaf?
Fel jag har — mång tusen finnas —
o, att dock en annans arm
gifvit stöten än den kvinnas,
som har hvilat mot min barm !
På bedrägligt prat ej lita!
Kärleken kan sina slut,
men jag tror ej man kan slita
kärleken ur hjärtat ut.
Du har hjärtat skendödt bara,
mitt förblöder, slår dock än —
och den tanken är min mara,
att vi aldrig ses igen.
Det är bittert så att sakna,
bittrare än dödens slag
är att lefva och dock vakna
ensam på sin bädd hvar dag.
När vårt barn i joller glammar
och de första orden lär,
tänk om »far» det då framstammar,
fastän fadern hemlös är.
Om den lilla famnen breder
mot sin mor och tar en kyss,
tänk på den, som för er beder
och som var så lycklig nyss.
Och, om likhet då du spårar
mellan barnet och dess far,
kanske får han några tårar,
kanske saknas svunna dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
