Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Koloristiska kriterier. Af Klas Fåhræus. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45°
klas fåhræus
det stojande ackordet bättre skulle
passat till en vårfest i en Tyrolerby än
som anstämning till den naturliga
tystnaden i detta vemodiga ämne. —
Hur annorlunda helt går icke den äkta
koloristen till väga. Då färgen är hans
känslas naturliga språk och det medium
hvari hans inbillning lefver, så blir den
osökt den utgångspunkt, hvarifrån han
utvecklar sitt verk. Tizian likaväl som
Manet begynte med färgfläckar; Rubens
på samma vis som Corregio anföll utan
någon förberedande kolteckning duken
direkt med penseln. Och ingår på detta vis
färgen integrerande i utkastet, är det klart
att den icke heller låter sig abstrahera
från det fulländade verket, utan att därvid
en lifsförlust vållas af samma slag som
i det organiska lifvet vid en åderlåtning.
Betrakta t. ex. omstående, tyvärr under
inflytande af asfalten mörknade bild af
Courbet, som visserligen icke andas
samma själens adel som Massys, men
som däremot har andra förtjänster, som
just falla under detta kapitel. Den
föreställer ett sällskap jägare, som slagit sig
ned på en af klippor och träd
inhägnad grön äng, som sträcker sig från
förgrunden högt upp i taflans fond. Det
centrala färgackordet anslås af det gula
(i skinnbyxorna) och det
scharlakansröda (i rocken) hos den Nimrod, som med
en signal ur sitt valdthorn kallar de
efterblifna till rasten. För en medelgod
målare skulle det grälla i anslaget ha
brutit stämningen. Men genom ett
mellanlägg af rosa i de två damernas kjortlar
utfyller Courbet klyftan, fastän på ett så
vågadt vis, att harmonien nästan vacklar,
hvilket för öfrigt icke illa passar till det
svärmiska i rörelsernas rytm. Och ej
minst märkligt är, hur scharlakan mot
grönt koloristiskt just ansätter samma
fanfar, som från jägarhornet utsmattrar
i högan sky.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
