Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Koloristiska kriterier. Af Klas Fåhræus. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koloristiska kriterier
457
VENUS. OLJEMÅLNING AF VELAZQUEZ. I Nationalgalleriet i London.
skärt, blått och grått mötas, har, fastän
poetisk, öfver sig något så obeständigt,
som vore den en vårtrött fjäril buren af
fladdret från infantinnornas solfjädrar.
En vida djupare lagkänsla binder i
hvarje fall färgerna i Tizians bästa
ackord. De äro fotade på grundlagar,
hvilka göra sig gällande med något af
samma absolutism som i skulpturen
framträder i Phidias’ proportioner och i
musiken hos Bach. Som ett exempel må
det tillåtas mig anföra jättetaflan i
Venedig, föreställande Jungfru Marias
uppstigande i templet.
Redan det många meter långsträckta,
af dörrar afbrutna fältet påkallade här
en högsta, harmonisk ansträngning för att
sammanhålla de spridda lokalfärgerna.
Och Tizian var icke den, som för
uppgiftens svårighet tappade andan.
Midt-emellan två svartklädda gestalter i
förgruppen till vänster ropar en mantel i
scharlakan för brinnande lifvet till de blå
bergstopparna i bakgrunden och den
blågröna månglerskan vid trappan,
därigenom bindande kompositionen med en
inre triangel. Som en blyg sopran
blandar sig den på trappan uppstigande
Marias förgät-mig-ej-blä klädning i
färglarmet — på afstånd förenad med den första
gruppen genom den brunvioletta
kläd-ningen hos den vid trappans fot pekande
kvinnan, som sålunda likt en präktig alt
utfyller denna koloritens glödande
pas-sionskör.
* *
#
Men icke nog med att färgen är
mustig. Den bör också vara luftig och
genomskinlig. Eljest kan det hända, att
den spirande känslan hos åskådaren
kväf-ves af det oljiga stoffets tyngd —
hvarom en kännare inför en af Courbets
blott alltför materiella skogsinteriörer
en gång vittnade med orden: — »I den
skogen har ingen fågel flugit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
